Det är en passionerad och varm låt som framkallar bilder om kärlek när den är alldeles ny. Då när man befinner sig i en slags kupa ( Beck försökte f ö beskriva den här "kupan" för Gunvald en gång utan att lyckas) som man emellanåt måste träda ur för att leva ett riktigt liv. Det vill säga jobba, diska, städa, handla, laga mat eller vad det kan vara. Men så snart de praktiska "uppgifterna" är överstökade så vill man bara tillbaka in i kupan där allt är bomull, mjuka röster och händer som aldrig slutar att slingra sig om varandra.
Nu dags för IDOL 2009 och mera Je t'aime moi non plus lite senare.