Kärleksfulla, ljusa och positiva tankar räcker långt när man har drabbats av ett trauma. Man läker bättre och fortare på det viset, men först måste man få sörja, annars blir det ingen naturlig sorgeprocess och den tar olika tid för olika människor.
Direkt efter chockfasen infaller reaktionsfasen, där man börjar kunna ta till sig vad som har hänt, upprepar ofta varför och inte sällan "tar till" försvarsmekanismer eftersom det som skett är för jobbigt/otäckt/obegripligt att förstå. Förnekelse eller bortträngning är de vanligaste.
När jag ser och lyssnar på nyheterna så blir det som hände på ön där ungdomarna befanns sig riktigt, riktigt obehagligt. Jag kliar mig i håret, plockar med en tidning på bordet, stirrar på teven igen och förstår att tjejer och killar har gömt sig under sina döda kamrater för att själva slippa undan mördaren där på Utöya. "Bara" en sådan sak gör det hela så overkligt, så mardrömslikt, men jag tvingar mig att fortsätta att lyssna.
Jag lyssnar också på vad mördaren har skrivit i sitt så kallade manifest och jag blir inte förvånad. Under de senaste fem-sex åren har jag vid tillfällen berättat för vänner om vad som verkligen händer i Sverige i allmänhet, och Västmanland i synnerhet. Högerextrema grupper (där inte bara pojkspolingar och flicksnärtor ingår) finns det många av, flera av dem är aktiva i grupper ute i samhället och på olika nazistforum på nätet, och i de senare har terrorattentat diskuterats länge.
Västerås blev drabbat 2004 av personer som började med att krossa fönster på offentliga byggnader runt om i staden. De greps i samband vid en skadegörelse på Tillbergaskolan. I deras datorer fann poliser planer på att de tänkte spränga infrastrukturen i Västerås och utifrån "kaos skapa ordning". Det finns bara få länkar kvar till de här händelserna, jag vet inte om folk inte var intresserade av att det fanns terrorister i stan eller att de helt enkelt använde sig av försvarsmekanismer för att det var för hemskt och overkligt. De gripna blev inte dömda som terrorister trots bevisning, men i följande länk kan man läsa det som om de blev det.
När jag har diskuterat om det högerextrema klimat som råder, om grupperna som hatar mångkultur, HBT-personer och socialister och som är beredda att skada och döda dessa, så har jag fått huvudskakningar som svar som brukar följas med; "Det är inte klokt vad det finns för idioter, vad kan man göra?" eller "Nej, det är bara ungar som bråkar. Högerextrema mot vänsterextrema, lika goda kålsupar båda de där grupperna".
För mig är det väldigt enkelt. Nazisterna har fått styra och ställa i det tysta, för Svenne Banan ser och har sett muslimerna (automatiskt blir alla muslimer fundamentalistiska islamister) som fiende nummer ett. De högerextrema har på så sätt kunnat "bygga upp sig" eftersom folket har haft ögonen på annat håll.
Kanske är det också så att man har släktingar, vänner, bekanta som har uttryckt sin avsky för "multi-kulti", som har pratat om att det borde återinföras lektioner i hembygds och kristendomskunskap. Som anser att det är onaturligt med homosexuella, att en kärnfamilj endast kan bestå av mamma, pappa och barn, att skilsmässa och abort noga ska övervägas och att "dagens kvinnor" förstör mycket i samhället.
När man hör såna saker från en som man tycker om, så blir det som han eller hon säger inte så farligt, man kanske till och med tycker att det finns en smula sanning i det och upplever det inte som några högerextrema åsikter. (Försvarsmekanismer?)
Jag ser inte massmördaren i Norge (vill inte ens skriva hans namn) som en ensam galning. Sjuk i huvudet är han säkert, men inte ensam. Han blev först i Norden att tillämpa sina åsikter i praktiken, men jag tror inte att han blir den sista. Folk hedrar honom just nu i olika forum och sociala medier, och det är inte bara några dumbommar bakom en datorskärm, det är aktiva nazister.
Därför är det viktigt att man inte blundar eller stänger öronen, även om saker saker verkar lite väl konstiga och konspirationsteoretiska. Det som hände i Norge kan även hända i vårt land, av landsmän som inte gillar att vi tänker och tycker om olika.
