´sa käringa

Vad är det med den där Mårtenssonskan som måste tycka en massa hela tiden? Kan hon inte bara skriva om kläder, recept, hur snygga folk är och om all bra musik som finns? Hålla på och vara politiskt är ju bara för jobbigt. 

Säger du det, tycker jag då och slutar att tala om mig själv i tredje person. Jag skriver ju om allt det andra också, men tycker att är det lika naturligt att bry mig och reagera nuförtiden, (vara politisk om man nu måste sätta ett ord på det) som när jag började i tioårsåldern.

- Skolor säljs ut och de privata ägarna gör stora vinster av våra skattepengar, medan eleverna (våra barn) inte får den utbildning eller hjälp de behöver då skolpengen inte räcker hur långt som helst. 

- Människor som blivit arbetslösa, de som är sjuka men som fortfarande kan blinka och andas, (nej, jag överdriver inte) och ungdomar som inte hunnit arbeta så mycket ännu och på nåder överlever på försörjningsstöd, får jobba fyrtio timmar veckan hos något företag som får femtusen (5000) kronor i månaden för att utnyttja dem. 

Ja, just det. Jag anser att de utnyttjar sina medmänniskor.

Aldrig tidigare har så många verksamheter tagit emot så många arbetslösa och nu även utförsäkrade från Försäkringskassan. Kan det ha att göra med de där femtusen kronorna/person och fri eller nästan fri arbetskraft att göra? Skulle tro det! Så släpp det där tramset att företagen bidrar med värdefull sysselsättning och hjälper  FAS 3:orna och de svårt sjuka människorna att "komma tillbaka" och ta del av den sociala gemenskapen. Jag förstår inte hur profitörerna kan se sig själva i spegeln, men antagligen har försvarsmekanismerna satt i gång och rationalisering som den främsta av dem.

Till sist har jag en önskan att ni tjänstemän och handläggare på Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Socialförvaltningen (som jag har hört inte heller mår så bra) börjar att protestera. Gå samman, prata med era fackförbund och ifrågasätt om er kompetens ska gå till att skada eller hjälpa andra människor.

"Jag lyder/lydde bara order" är ändå bara en gammal utsliten och omoralisk fras som inte håller. Att bidraga till att Lex-lagar skapas är däremot är både medmänskligt och etiskt hållbart.

Om detta filosoferade jag idag för tio år sedan

Datum 2001-04-10
 

Vad många olika sanningar och verkligheter som pågår sida vid sida vid min sanning och verklighet. När jag cyklar, så går någon. Andra kör bil. Några ligger på sjukhus och kämpar för sina liv, då flera andra skriker för första gången i deras liv.

En person tar ut pengar från en bankomat, medan en annan sätter in pengar på en konkurrerande bank.

Allt är sant.
Och det är verkligt.

Det pågår miljarder scener runt om i världen, med ilska, kärlek, glädje, hat och sorg. Parallellt med varandra och hela tiden. Undrar om någon kommer på att använda all den energin till något i framtiden? En konstruerad "absorbator" som omvandlar känslor till värme kanske?

Då kanske man kommer att börja omvärdera sina medmänniskor och förstå att alla scener och skeenden med olika känsloutbrott är lika betydelsefulla.

Och undrar om våra förfäders/mödrars emotionella energier finns kvar i vår atmosfär, liksom atomerna från deras kroppar? Är det kanske därför man ibland kan känna att det hänt något speciellt i ett hus eller i en byggnad för att gamla energier sitter i väggarna?

Hursomhelst så gör säkert Russel Crowe något helt annat än skriver dagbok just nu, men det är helt okej för mig.

Därför är jag en demokratisk socialist

Palme gör ett "principiellt tillägg" och förklarar varför han är en socialist efter tjat från Thorbjörn Fälldin.  Jag saknar Olof Palme. Däremot är jag inte och har heller aldrig varit partipolitisk. En demokratisk socialist kan man vara ändå.

Jag är en demokratisk socialist med stolthet och glädje. Jag blev det när jag for omkring i Indien och såg den fruktansvärda fattigdomen fast en del var oerhört rika, när jag for runt och såg en på sätt och vis ännu mer förnedrande fattigdom i Förenta Staterna, när jag som ung kom öga mot öga med kommunismens ofrihet och förtryck och människoförföljelse i kommuniststaterna, när jag kom till nazisternas koncentrationsläger och såg dödslistorna på socialdemokrater och fackföreningsmän.

Jag blev det när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som bröt marken för demokratin i Sverige, när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som lyft landet ur fattigdom och arbetslöshet med 30-talets krispolitik. När jag själv fick vara med och arbeta för ATP och fick möta de privilegierades socialistkampanjer när vanliga löntagare ville trygga sin ålderdom.

Jag blev det under många år av samarbete med Tage Erlander då jag lärde mig vad demokrati och humanism är och med nära vänner som Willy Brandt, Bruno Kreisky och Tryggve Bratteli, som riskerade livet i kampen för människovärdet.

Men viktigare är att jag bestyrks i min övertygelse när jag ser ut i världen, när jag ser krigen och kapprustningen och massarbetslösheten och klyftorna mellan människorna.

Jag bestyrks i min övertygelse när jag i vårt eget land ser orättvisorna öka, arbetslösheten tillta, spekulation och fiffel gripa omkring sig.

När jag ser in i den framtid de borgerliga tydligen har att erbjuda där löntagarna ska bli fattigare och de rika bli rikare, där den sociala tryggheten blir bräckligare och lyxbåtarna fler, där solidariteten blir svagare och egoismen starkare, där de starka kan ta för sig och de svagare får ta skeden i vacker hand.

Visst är jag en demokratisk socialist. Jag är det med stolthet över vad denna demokratiska socialism har uträttat i vårt land, jag är det med glädje för jag vet att vi har viktiga arbetsuppgifter framför oss efter det borgerliga vanstyret.

Och med tillförsikt, för nu vet människorna vad som händer med jobben och tryggheten och stabiliteten när högerkrafterna har ansvaret.

Jag är det på sätt och vis med ett roat leende för jag vet att den moderna svenska historien är full med värdefulla reformer som ni har skildrat som elak socialism men sedan slåss ni om att få äran av reformerna när människorna fått erfarenhet av vad de betyder.

Visst är jag demokratisk socialist; som Branting när han genomförde rösträtten; som Erlander när han byggde ut den sociala tryggheten och ATP. Det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan.