Om detta filosoferade jag idag för tio år sedan

Datum 2001-04-10
 

Vad många olika sanningar och verkligheter som pågår sida vid sida vid min sanning och verklighet. När jag cyklar, så går någon. Andra kör bil. Några ligger på sjukhus och kämpar för sina liv, då flera andra skriker för första gången i deras liv.

En person tar ut pengar från en bankomat, medan en annan sätter in pengar på en konkurrerande bank.

Allt är sant.
Och det är verkligt.

Det pågår miljarder scener runt om i världen, med ilska, kärlek, glädje, hat och sorg. Parallellt med varandra och hela tiden. Undrar om någon kommer på att använda all den energin till något i framtiden? En konstruerad "absorbator" som omvandlar känslor till värme kanske?

Då kanske man kommer att börja omvärdera sina medmänniskor och förstå att alla scener och skeenden med olika känsloutbrott är lika betydelsefulla.

Och undrar om våra förfäders/mödrars emotionella energier finns kvar i vår atmosfär, liksom atomerna från deras kroppar? Är det kanske därför man ibland kan känna att det hänt något speciellt i ett hus eller i en byggnad för att gamla energier sitter i väggarna?

Hursomhelst så gör säkert Russel Crowe något helt annat än skriver dagbok just nu, men det är helt okej för mig.