Sitter och kurar, klurar och lurar. Det är för många saker som har gjort mig upprörd och förbannad den senaste tiden, men jag försöker som vanligt få balans genom att tanka glädje.
Har för övrigt sedan länge varit fullt klar med att jag är ett stadsbarn(kärring). Jag älskar att åka ut på landet och hälsa på, vara vid havet eller annat vatten, men jag måste bo i en stad. Som en kärleksförklaring till staden lägger jag ut en vacker höstbild.
Måndag: Jag tar en mastodontpromenad, är tacksam för varje steg, och går i takt med min musikblandning i mp3:n. Don´t LeaveMeThisWaymed Thelma Houston hjälper mig att få upp ångan och vi vandrar upp bakom Prelaten, kommer fram bakom Kristiansborgsbadet, förbi Arosvallen, över gatan och klättrar upp mot Blåsbo.
Jag fotograferar hela tiden, men missar den bästa bilden för att jag är girig. Det ligger ett äpple snett framför mig, till vänster nere i en villahäck och det ser ut som att äpplet hade fallit och rullat dit för min skull. Jag böjer mig ner, plockar upp och luktar på det, sen biter jag en stor tugga. Tänker på att jag saknar min kompis som flyttat ut på landet och tar ett bild på hennes gamla lägenhet.
Tisdag: Jag åker buss till mamma för att vi ska vidare och hälsa på min son J och svärdotter E. På bussen sitter jag brevid en man i trettiofem-fyrtioårsåldern. Han snorharklar högljutt från City upp till Ormberget utan att genera sig, snyter sig sedan ordentligt mellan tummen och pekfingret och tittar på mig som om jag skulle veta vad han skulle göra av det där. Jag glor tillbaka och går strax av.
Min snälla mamma plockar fram saker som ungdomarna ska få och vi åker sedan hem till dem och fikar. Jag ser att de har möblerat om sen sist och blir varm om hjärtat. Vi skrattar!
Onsdag: Det blåser, men jag tar ändå cykeln på en tur för att komma igen med "träningen". Har inte så ont idag heller och är tacksam. Yngsta dottern E kommer hem och huttrar, vi äter middag och tar sedan en promenad hem till min äldsta dotter H med make. Kastar mig på deras divan och blir serverad te. Lyssnar på H när hon berättar om en gubbe på jobbet, hon är så rolig. Vi skrattar!
Torsdag: Skriver ganska mycket idag och får lite gjort. Jag har inte så ont.
Fredag: Jag går ner och växlar in kronor till brittiska pund. Systerdotter F fyller år idag och hon ska få valuta i present. Hukar under paraplyet när jag går hem och det viker sig ut och in i blåsten. Tänker nästan slänga iväg det. Jag lagar spagetti och köttfärssås till middag och roas som alltid av min underbara dotter E vid matbordet. Hon imiterar folk så bra. Vi skrattar!
På kalaset är vi många och F har bakat allt som det bjuds på. Min mamma gillar familjens Wii och spelar bowling, min pappa skakar på huvudet åt nymodigheterna. Jag får en present i efterskott av min syster U, hon har köpt Mia&Klaras bok "Ska vi skratta eller gråta?" till mig, omslagspapperet är jättesnyggt och och jag blir så glad.
Den allra vackraste klagosången och Lars Winnerbäck är lika underbar poet som han är musiker.
Bortse från de två sekunderna, då jag inte hittade ett bättre videoklipp
Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting Medan natten fäller blå kalla skuggor häromkring
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Det är en storm påväg inatt, rannsaka och bekänn guds son ska komma nerstigen från himmelen igen Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval han ska pröva din styrka, han ska testa din moral
Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt och det berättade, du saknar mig inatt, det gör jag med Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med
En elegi för alla sorger den där hösten handla om För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din
För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement Två ögonpar i tomhet från september till advent För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt För en kvinna som sa allting är förstört, allt är brännt
En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än för en tid som bara går och aldrig kommer igen
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Orkar inte skriva nåt nytt idag utan kopierar ett inlägg jag skrev för sju år sedan. Ville garva lite åt ett bra avsnitt från Hassan Datum 2002-11-07
Ulf Lundell vill ha sina fans delad av en scenkant och inte ha en massa snubbar som har med sig porträtt på honom, eller är tatuerade med måsar eller vargar och kör med bar överkropp på hans konserter. Då blir Ulf nervös. Eller rättare sagt obehaglig till mods, ty han förstår inte varför.
Han har i och för sig också varit ett hängivet fan en gång, den gode Lundell. Stått och gapat och varit pinsam, älskat den på scenen. Så han förstår det också på något vis, att fans beter sig så, men han blir ändå rädd liksom. Fulla grabbar som pratar mitt i ballader eller skriker "Uffe, börja supa!!" Hur kul är det?
Apropå förebilder, eller vad man nu ska säga, så har Fredrik Lindström fått ett eget program, den gamle retorikern. Värsta språket, typ! Har man inte upptäckt honom i Hassan, Stockholmsdjävlar, som ståuppkomiker i Släng dig i brunnen eller dylikt, så kan man själv slänga sig i brunnen eller kanske läsa hans bok "Världens dåligaste språk". Så kolla "Värsta språket", lär en massa och roas på samma gång.
Ulf Lundell kommer hursomhelst hit i decenber och jag går nog och kollar igen. Jag brukar bara ropa att han ska köra "Rom i regnet" och har inga andra konstigheter för mig.
Jag älskar redan singeln Töntarnasom Kent släppte digitalt idag. Hoppas att det blir en snackis omkring den här låten, att många känner igen sig både på det ena eller det andra viset. Albumet RÖDsom kommer ut den 6 november ska jag naturligtvis köpa. Kuriosa är att Kent spelat in delar av skivan i Psykbunkern (Park Studio). Fyndigt namn då alla som varit i en studio vet hur lätt det är att få ett psykbryt där.
Töntarna
Så häng dom högt Så häng dom långsamt Men häng dom högt Jag kräver hämnd En tidig morgon Född till tönt
Så lägg dig ner och sov, lilla syster Bara lägg dig ner och bida din tid nu Jag vet, du vet vad som måste ske nu Jag tror stenhårt på din plan Häng dom högt, häng dom högt
När du grät på festerna Var jag aldrig bjuden in Du föll isär inför gästerna Jag byggde upp dig bit för bit, igen Bit för bit, igen Bit för bit, igen
Så blev jag expert på att vänta själv Man vänjer sig snabbt, man väntar på nån Glasögonormen reflekterar ljus. Skjutsar dig hem, villkorslöst Bakpå min cykel höll du mig, som i kramp Du landade hårt, du var nog alltid sjuk
Lägg dig ner nu och sov, lilla syster Bara lägg dig ner och bida din tid nu Jag vet, du vet vad som måste ske nu Jag tror stenhårt på din plan Häng dom högt, häng dom högt
När du grät på festerna Var jag aldrig bjuden in Du föll isär inför gästerna Jag byggde upp dig bit för bit, igen Bit för bit, igen Bit för bit, igen Bit för bit, igen Bit för bit, igen
Tänk om man kunde dokumentera de underbara dofterna från tvättstugors utsugsfläktar efter sina promenader! Jag som är en softener lover brukar på skoj göra sköljmedelsmannaprofiler efter vägarna och tänka vem som använder det märket och varför.
Mindre god arom är när att någon har lagt in fel plagg i tumlaren och det pumpas ut alldeles för-varm-luft-lukt över nejden. Det är ungefär samma lukt vissa singelkillar har omkring sig då deras skjortor blivit strukna med alldeles för hög värme. Det är svårt att föra en vanlig konversation med de här männen för jag får delade känslor som går in och stör. Ibland har jag lust att säga: "Men läs tvättinstruktionslappen för i helvete! Jag tror att din skjorta antagligen is made of 60 % bomull och 40 % polyester och då är det inte läge att köra med tre prickar på strykjärnet."
En annan del av mig ser en glad, visslande man som likt Roland i Torsk på Tallin stått och strukit sin skjorta och sett fram emot helgen och en sådan kille vill man ju inte bli irriterad på. Kan ju inte han hjälpa att det blev lite fel när han stod dagdrömde. Jag dansar hursomhelst inte med brända skjortkillar, där går gränsen.
I alla fall tog jag lite andra bilder på min walk about. Det är höst nu.
