2000-11-19
Läste i en tidning the other day om en kvinna som hade börjat att jaga och under tiden hon läste in sin jägarexamen, fick hon av sin lärare tipset om att använda ett "mantra".
- När du siktar mot ditt byte så skall du upprepa orden: "Du Är Min...Du Är Min".. innan du skjuter. Hon hade gjort så och fick en god jaktlycka på grund av det.
I går när jag var och lyssnade på Eldkvarn på Smalls, så bestämde jag mig för att prova mantrat på Plura. Det var inte bara för min egen skull som jag stod där och fokuserade på Plura när han sjöng "Kärlekens Tunga".
Det var (om jag ska vara helt ärlig) mest för hans egen skull. Så att han skulle få veta hur mycket kvinnan i hans liv jag är, hur jag förstår hans konstnärssjäl, och att jag kommer att uppmuntra och inspirera honom när det blir vi.
- "Du Är Min, Plura! Du Är Min", mässade jag och ibland verkade det som att han kände vibrationerna från mig och tittade mot mitt håll.
När spelningen var över efter fyra inropningar stod jag och var beredd på att Plura skulle kliva ner från scenen och krypa in i min famn. Istället såg jag hur Carla och de andra grabbarna liksom drog in Plura köksvägen. Han såg förvirrad ut. Antagligen för att han kände så starkt för att gå till mig utan att veta varför, men blev tvingad att följa med sitt band.
Jag satte mig ner vid ett bord och väntade, upprepade mantrat tyst för mig själv och förstod att Eldkvarn inte skulle släppa honom så lätt. Till slut gick jag hem, men inte för att jag hade gett upp. Jag tänkte på de kommande spelningarna där resten av bandet kommer inte kommer kunna hindra honom.
Datum 2001-09-11
På morgonen efter den sista dagen i februari 1986 vaknade jag och efter det att jag hade slagit på radion och hört vad som hänt blev ingenting sig likt längre.
Olof Palme hade blivit mördad. Skjuten på en öppen gata i Stockholm, Sverige efter att ha varit på bio och sett filmen Bröderna Mozart.
Först trodde jag att det var ett satirprogram som jag lyssnade på, men efter att ha ringt minaföräldrar så fick jag bekräftat att det var sant. Jag slog på tv:n som inte blev avstängd på flera dygn efter det och en otäck overklighetskänsla bedövade mig.
Samma känsla infinner sig nu då det värsta terroristdådet i världens historia har inträffat. Tornen i World Trade Center i USA har rasat efter att två plan har kört in i dem och Pentagon står också i brand. Människor är döda och/eller skadade.
Overklighetskänslan ligger som ett filter och hjälper till att hålla det hemska på avstånd. Men långsamt har jag än en gång blivit tvungen att acceptera att det som hänt är sant och på riktigt och får lov att inse att den här gången kommer världen
aldrig att bli sig lik igen.
17 oktober 2001
Temat för FN-dagen i år handlar om världsfattigdomen.
Bra så, men jag tycker bara att man pratar och pratar och tycker och menar och anser och tycker igen och vill så väl, men gör så lite. Vad är det som hindrar oss?!
Vi har all ju den teknologi som behövs att förändra ett u-land till ett i-land. De flesta av oss borde också ha värderingar som säger att varje människa har rätt till mat, trygghet, utbildning med mera, oavsett var man är född.
Därför anser jag att svält och fattigdom är en lång och utdragen mobbning. Att känna till, men låta bli att agera, gör oss lika mycket till terrorister som alla andra som får det uppkallat efter sig. Nåväl, vi dödar inte aktivt med vapen. Vi använder inte någon guds namn eller en extrempolitisk åsikt för att "ursäkta" vårt handlande.
Till skillnad från de "riktiga" terroristerna gör sig heller ingen frivillig till martyr och offrar sig för den goda sakens skull. Nej, här låter vi "bara" människor sakta men säkert dö på ett sätt som torde vara det mest plågsammaste.
Att svälta ihjäl...
Någon borde göra något, man borde göra något, vi borde göra något. Jag borde också göra något.
8 juni 2002
Studenten här hemma fick ett stipendium. Jodå, mamma Suzzie skryter.
Och morfar fick med alla gästerna i följet från Rudbeck att sjunga: "Fy fan vad hon är bra!" ända hem till gården. Hela släkten skötte sig också exemplariskt mot varandra, inget Norén-drama den här gången, ty det var ju tösens dag.
Då inga andra än jag var särskilt sugna på champagne mer än just att skåla i, så blev det en del över som jag var tvungen att offra mig på att dricka. Nej, jag är inte som Edina i Helt Hysteriskt och min äldsta dotter Miss Humanist är verkligen inte heller som Saffron. Men vi är darling/sweetie med varandra för det mesta.
11 September 2003
Jag följde fyrans nyhetsmorgon från och med det jag vaknade, för att få ta del om Anna Lindhs tillstånd. Man väntade på en presskonferens som skulle ha startat kl. 9.00, men som blev försenad och jag förstod något hade hänt då det drog ut på tiden.
Plötslig avbryter programledarna med att säga att TT precis meddelat att Anna Lindh avlidit av sina skador omkring 6.30 och upprepar det chockat och otaliga gånger ända tills presskonferensen äntligen börjar.
Bilderna och talet av Göran Persson sade allt. Att det är en katastrof och tragedi som drabbat vår utrikesminister. Persson var så samlad han bara kunde och pratade också personligt om vad Anna Lindh hade stått och arbetat för; demokrati, solidaritet och ett öppet samhälle.
Han talade också om säkerheten som inte funnits omkring henne och hänvisade till en senare presskonferens som SÄPO och övriga polisen skulle komma att ha under dagen.
Vem mördaren var, visste man inte. Men det första jag kom att tänka på var att det är någon som själv är drabbad/påverkad av vårt samhälle. Och oavsett om det är en förvirrad människa eller en terrorist i politikens namn, så bevisar det att det är en sjuk person som samhället har tappat på vägen, ty en frisk människa dödar inte oprovocerat.
Kvällen före attentatet mot Anna Lindh, så sändes ett tv-program om psykiatrins misslyckande när det gäller gravt psykiskt sjuka människor. Det var en kort debatt efteråt där man menade att en viktig samverkan mellan landsting och kommun hade felat, att det var olyckligt och att det inte fick gå till så. Att "utanförmänniskor" blir ännu mer utanför och bortglömda.
Jag anser att det är mer än olyckligt. Det finns "tickande bomber" ut i vårt samhälle som mår så dåligt så att de slår ner människor med järnrör, vansinneskör i folkmassor och knivhugger personer dagligen. Det är människor som borde ha vård och ännu hellre borde ha "fångats upp" när de första signalerna av dåligt mående visade sig, förmodligen redan som barn.
Jag har länge pratat om en reformation i samhället.
Att politiker och vi som röstar på dem, måste kunna kliva över partigränserna och börja jobba för ett bättre och mjukare samhälle. Att tänka efter att samhällets klimat är symtomen på människors mående. Att börja om och fundera över varför det förekommer så mycket våld och råhet omkring oss. Att lägga alla resurser vi kan på barn och ungdomar, förskola och skola.
Vi har en stor arbetslöshet och många människor går långtidssjukskrivna. Säger det inget? Säger inte det att det inte kan bli annat än kaos för dem som måste växa upp under sådana omständigheter och dagligen får bevittna uppgivna, ledsna och kanske destruktiva föräldrar? Är inte det tillräckligt med symtom och bevis för att yngre människor tar med sig sin frustration uti i samhället som de växer upp i och blir så sjuka som just det samhället står för? Alla blir inte mördare, men måste vi vänta och se, räcker det inte med de facin vi redan har?
Vårt land är inte så demokratiskt, solidariskt och öppet som vi tror eller trodde, för då skulle aldrig något sådant här kunnat hända. Igen.
Dåden mot Anna Lindh och Olof Palme är just symtom på det vansinniga i den värld vi lever i. Det ironiska är att det var just det som de representerade och brann för och som de blev erkända för både i Sverige och internationellt, som faktiskt fattas i vårt land.
Nu är solidariteten, demokratin och det öppna samhälle ännu mer hotat.
Vi är omskakade, chockade och bestörta, men vi ska inte låtas oss slås ned av de känslorna. Utan omvandla och använda dessa till att börja tänka om, fokusera och satsa på de små människorna i första hand, innan de blir stora och farliga.
16 oktober 2003
Big Brother söker deltagare och jag kommer vara en bland de första de tar ut under castingen. Med hjälp av min närvaro kommer det röras till ordentligt i den så kallade grytan där inne i huset. Jag kommer roa, oroa, entusiasmera, rocka, laga mat och sjunga. Draget som följer kommer man prata om länge och inte bara på Kanal 5 redaktionen, utan broadcastings all over will discuss me.
Ty, ingen före och sällan någon efter mitt deltagande i samma dokusåpa, kommer att ha gjort en sådan entré och sedemera också lika galant sorti. Jag kommer helt enkelt att knäcka fett (eller hur man nu säger)!
Min ådra som kreatör är också något man kommer att notera och belåtet följa. Redaktionen kommer att ställa ut mycken dryckjom, då man märker att jag är en rackare på att dricka mig oemotståndlig och bli spontan. Jag kommer emellertid aldrig att pissa på mattor, men det får de ta, då jag är inte nummer två på saker. Jag är och gör original. Så pakter och dylikt kommer jag stå över, sådant är bara för dem som är rädda att förlora och då jag automatiskt är vinnaren, varför tramsa?
Fast jag ska erkänna att jag tramsade mig igenom hela det här blogginlägget. Det är väl klart att jag aldrig skulle söka till Big Brother, hur gärna de än skulle behöva mig där.
29 juli 2004
Getingar och andra steklar finns det gott om. Och svamp, har jag hört. Jag har bara sett några stycken av det senare med egna ögon, medan andra får plocka uppemot tio liter. Det tidigare måste jag konfronteras med hela tiden och försöker att inte bete mig som ett miffo genom att skrika och gapa, men ibland är det svårt när steklarna (som för övrigt är ett jättefult ord) dyker på mig.
Också blommar Mälaren. En grön, spenatliknande sörja har man badat i och stått och hoppat i med ett leende på läpparna och fått hem samma gegga och fortfarande försökt att le åt det, då det är sommar och man har ändå badat i en riktig sjö, trots allt.
Men i morgon blir det Lögarängen. Klorerat och tempererat, där man känner igen sig sedan trettio år och där man kan gå och köpa pommes frites med ketchup om man blir hungrig tillsammans med tjugotvå andra i samma kö, men det gör liksom inget.
Det hör till och det är bara sommar en gång om året. Då får man även räkna med att vara tvungen att studera andras födelsemärken på väldigt nära håll under tiden man köar.
24 mars 2005
En av mina traumatiska upplevelser som barn var att varje år få ett påskägg av mormor där det precis under locket låg ett tre-pack med underbyxor. Underbyxor är samma sak som trosor, men så sa vi inte på den tiden. Och man nämnde inte heller att man skämdes, blev besviken eller ledsen, för då var man otacksam.
Sedan under tre-packet så kunde man finna godis i form av små minipåskägg, en Tuttifruttitablettask och ett paket russin.
Tack, s n ä l l a mormor, sa man och neg fint. Något annat gick inte för sig.
Man läser Skärtorsdagen i almanackan och folk håller på att handla ihjäl sig inför påsken. Alla femton kassor var öppna på en stor matmarknad strax utanför staden. Köerna ringlade sig som ormar genom hela affären och inte en enda person såg glad ut bakom sin kundvagn. Men jag kan tänka mig att köpmannen/kvinnan skrattade hela vägen till safeboxen med dagens förtjänst.
Blåkulla behöver man heller inte flyga till, om nu någon skulle få för sig att fråga om jag ska dit. Ty, här hemma är det Gökboet och Blåkulla om vart annat, året om.
23 juli 2006
Inget är en slump, ett ”råkande” eller shit happens. Allt har en anledning.
Det finns ingen grå, tråkig vardag då det händer tusen miljoner olika saker runt en varje dag, men man kanske väljer att inte se dem. Eller orkar inte, har sett allt, hört allt och man tar inte in det.
Man vill ha en Ta-ta-ta-daaa-upplevelse för att vara nöjd och komma bort från det vanliga. Har man tur och är med om en sådan så vill man ha en ny direkt efter, för här ska inte sugas på några karameller i onödan inte, när man kan tugga/svälja snabbt och gapa efter mer.
Därför ser man inte det andra, alla Hemligheterna, de verkligt spännande happenings som ständig rör sig omkring oss, för det har ju alltid funnits där liksom. Man är inte intresserad av att ”bortom” finns på balkongen, eller på stranden eller i köket när köttfärssåsen blir ovanligt mustig av den nedklippta basilikan.
I århundraden trodde människor att jorden var platt och nöjde sig med det, sen blev den rund och de var lika nöjda. Nu har man har betat av så mycket, blivit less och hoppas ständigt på nya uppfinningar även fast man inte ens har helt klart för sig hur elektricitet egentligen fungerar.
När man har blivit smått (eller helt) blase och inte ens försöker se världen som ett nyfiket barn, så är det alltid slumpen eller omständigheterna man ger cred/skäll då saker och ting händer.
Om man istället väljer att bli fascinerad (eftersom det inte finns någon slump och det inte existerar några omständigheter) och inse att man redan har fått ”nycklar” och ”pusselbitar” till dessa händelser för längesedan, så kan livet bli Ta-ta-ta-daaa ganska ofta, eller åtminstone mycket mer spännande.
Så var nyfiken, ta aldrig något för givet och var på din vakt!
För när som helst kan du vara på väg till en av alla gåtors lösningar och kanske missa den, bara på grund att du inte ser det du tycker är självklart.
30 juni 2007
Även om det skulle ha regnat, så skulle vi ha grillat. Jag hade liksom räknat med det, men stod ändå i köksfönstret och såg ut i spöregnet och bad "snälla, snälla sluta att regna" medan röken från min cigarett stog stilla i luften.
Och ta mig sjutton så slutade det att nederbörda! Omkring klockan 17.30 sprack himlen upp och jag räknade procent blått mot grått och klappade förtjust händerna och gick ner för att torka av utemöblerna.
Min son in law var grillmästare och vi övriga satt och väntade på käk och sjöng/spelade under tiden. Morfar gjorde några "Michael Jackson-moves" då och då (han gör så när han trivs) och vi andra trivdes ändå och kommenterade både väder och annat.
Sannerligen säger jag eder, att familjen gott folk, Familjen är det viktigaste!
1 juni 2008
"Det är inte de onda människornas ondska som är farlig, utan de goda människornas tystnad"
Det var Martin Luther King som sa så för ca fyrtio år sedan, men det är i allra högsta grad lika aktuellt idag. Vi tiger för mycket, vi goda människor. Vi kanske sitter och snackar om vad vi tycker är för djävligt vid middagsbordet eller fikarummet, men att aktivt protestera genom att tala om vad vi tycker när det behövs, det skrämmer oss.
Kanske beror på att vi inte tror att någon blir hjälpt av, eller att saker och ting inte förändras för att vi säger vår mening. Det kanske till och med blir problem av detsamma, så det är lättatare att hålla käften. Att protestera och demonstrera tillhör inte någon av de hetaste trenderna nuförtiden, man kan ju bli uppfattad som kommunist eller terrorist om man startar eller deltar i en manifestation och sådant vill man ju undvika.
När politiker (oavsett partitillhörighet) förändrar, försvårar, förvanskar, förgör tillvaron för en stor del av befolkningen så reagerar vi oftast genom att samtala vid tidigare nämnda bord och sedan hoppas att någon annan tar tag i saken, samtidigt som vi knyter näven i fickan.
Nåja, sjuksköterskorna visade i alla fall att man visst kan, bör och skall sätta ner foten och säga ifrån. Den här gången gick det inte hela vägen, men de ska ha cred för att de startade ett uppror och förhoppningsvis kommer ler grupper att vilja ändra på saker och ting, som t ex arbetslösa, sjukskrivna eller arbetande människor som inte inte gillar läget.
9 januari 2009
Människan som praktiskt taget föddes med en cig i munnen är sedan en månad helt rökfri. Glöggkvällar och andra aftnar har passerat, men inte en cigarett har fått tillträde mellan fingrarna, icke någon. Så ett stort hurra till mig själv som har lyckats så här långt!
I min rökfria tillvaro har jag legat här i sängen ikväll och tittat på Let´s Dance och känt mig glad. Nej, inte skadeglad för att en del alls inte kan dansa, utan för att jag gillat musiken, kläderna och de fantastiska rörelserna som framför allt Morgan Allin visade när han chockade alla med att vara så fantastisk på Cha-Cha.
Kan den mannen (som liksom jag har en oproportionell kropp) fixa en vild latinodans, så ska väl ändå också jag kunna klara av det. Så till nästa nyårsafton ska jag vara en djävel på minst Cha-Cha, men framför allt mycket friskare än jag har varit under 2008. Och rökfri.
30 januari 2009
Näst sista dagen på det första decenniet, i det andra millenniet. Jag är fortfarande rökfri, men lärde mig aldrig dansa Cha-Cha eftersom jag också var sjuk hela 2009. Men nu väntar ett nytt år, fullt med förhoppningar, möjligheter och äventyr. Allt kan faktiskt hända och jag kommer att vara om mig och kring mig för att inte missa.
Då jag är för vissa nymodigheter, men dock ej individualismen som har speglat 00-talet, har jag en önskan att människor ska bli mer engagerade och att de "gammalmodiga" värderingarna som solidaritet och kollektivism blir populära igen under följande decennium. Det skulle hjälpa så många, det skulle påverka en själv.
Gott slut och ett riktigt Gott Nytt År!
onsdag 30 december 2009
fredag 18 december 2009
Värme i kylan
Sexton och en halv grader kallt ute, delar av en panna glögg innanför hemmaklänningen och massor av musik i lurarna sedan några timmar har fått mig i mycket god stämning.
Bjuder härmed på sveriges bästa skådespelare, som tolkar en av sveriges bästa kompositörers visa, "Sjuttonde Balladen", på ett fantastiskt sätt.
Bjuder härmed på sveriges bästa skådespelare, som tolkar en av sveriges bästa kompositörers visa, "Sjuttonde Balladen", på ett fantastiskt sätt.
söndag 13 december 2009
Gratulation till Karin
Det fanns en tid då Karin och jag knappt gjorde annat än att spelade, sjöng och komponerade musik. I några år fastnade vi framför hennes piano även om the sun was shining och kompisarna ville ha med oss ut. Vi hade ordnat med mickar, två bandare, kollegieblock, en massa cigaretter och var synnerligen seriösa.
Vi donade med stämmor och hade mycket tålamod då det var ganska skralt med mixermöjligheter, men fick till en del bra grejer. En låt fick heta "Tonårstabbar" och sade allt, tyckte vi. Då.
Musiken var i stort sätt vårt liv när vi inte träffade polarna. Ibland blev de inbjudna på underhållning och Karin lade ut ett jazzintro på pianot som var vår signaturmelodi. Jag var programledaren som viskpratade fram vad kvällen hade att bjuda på, sen körde vi på.
Vidare var Karin otroligt bra på att waila, men även vårt lands första kvinnliga rappare. Som en retsticka en sommar då jag var tvungen att arbeta, spelade hon in ett band till mig. Med en instrumental slinga i bakgrunden och ett rappande som började med: "Du, du jobbar..du jobbar!" och vidare vad hon själv gjorde i stället för just jobba. Sen stoppade hon in bandet i min brevlåda, tillsammans med ett kort litet brev med hänvisningar till vissa minutrar där jag skulle lyssna extra noga.
Idag fyller Karin år och jag ville på detta sätt få henne att bli sugen på att vilja skapa och att jamma igen (denna gång med bättre grejer naturligtvis).
Till dess gratulerar jag dig darling och hoppas också att du får en underbar jul med alla ungjärpar och mannen!
Vi donade med stämmor och hade mycket tålamod då det var ganska skralt med mixermöjligheter, men fick till en del bra grejer. En låt fick heta "Tonårstabbar" och sade allt, tyckte vi. Då.
Musiken var i stort sätt vårt liv när vi inte träffade polarna. Ibland blev de inbjudna på underhållning och Karin lade ut ett jazzintro på pianot som var vår signaturmelodi. Jag var programledaren som viskpratade fram vad kvällen hade att bjuda på, sen körde vi på.
Vidare var Karin otroligt bra på att waila, men även vårt lands första kvinnliga rappare. Som en retsticka en sommar då jag var tvungen att arbeta, spelade hon in ett band till mig. Med en instrumental slinga i bakgrunden och ett rappande som började med: "Du, du jobbar..du jobbar!" och vidare vad hon själv gjorde i stället för just jobba. Sen stoppade hon in bandet i min brevlåda, tillsammans med ett kort litet brev med hänvisningar till vissa minutrar där jag skulle lyssna extra noga.
Idag fyller Karin år och jag ville på detta sätt få henne att bli sugen på att vilja skapa och att jamma igen (denna gång med bättre grejer naturligtvis).
Till dess gratulerar jag dig darling och hoppas också att du får en underbar jul med alla ungjärpar och mannen!
fredag 11 december 2009
Vissa saker stämmer även sju år senare
Datum 2002-12-11
Man reflekterar, funderar, analyserar och handlar. Det är ju snart jul och det är ju också kul, jag längtar faktiskt.
Tittade på Ulf Lundell häromkvällen på tv och fick ett ny mening att citera. "Det är roligt att åka iväg på kärlekens dårtripp" sade han och skrattade. Och det är det ju.
Midvinternattens köld är definitivt inte hård nuförtiden, det är inte ens kallt ute. Och med det får jag hela tiden höra på människor som beklagar sig över den frånvarande snön. Hade det däremot varit snö närvarande, hade man klagat på det i stället. Kverulanter!
Dagens låt är Sweet Little Child O´Mine med Guns N´ Roses (och speciellt Snygg-Slash)
Man reflekterar, funderar, analyserar och handlar. Det är ju snart jul och det är ju också kul, jag längtar faktiskt.
Tittade på Ulf Lundell häromkvällen på tv och fick ett ny mening att citera. "Det är roligt att åka iväg på kärlekens dårtripp" sade han och skrattade. Och det är det ju.
Midvinternattens köld är definitivt inte hård nuförtiden, det är inte ens kallt ute. Och med det får jag hela tiden höra på människor som beklagar sig över den frånvarande snön. Hade det däremot varit snö närvarande, hade man klagat på det i stället. Kverulanter!
Dagens låt är Sweet Little Child O´Mine med Guns N´ Roses (och speciellt Snygg-Slash)
torsdag 10 december 2009
Torsdag utan ärter och fläsk
Jag spelar nätpoker med en massa tomtar som sitter och fiskar, och de som lirar Texas Hold ém vet exakt vad jag talar om. Det är väldigt enerverande, men jag har bra musik i lurarna och med från min Pugh-spellista på Spotify.
"Jag heter Bo". "Här kommer Natten" är gamla favoriter (även om jag har många) och när Pugh avslutar "Dä ä bra, dä ä fint" med att säga "Aaa lä ä lä" med tjocka L, så får jag triss med mina pocketess när de träffar rivern och jag skrattar på bred västmanländska.
Här är förresten texten till "Föräldralåten" från albumet Pughish. Inspelad i april och maj 1970, med Jojje Wadenius på gitarr och bas, Janne "Loffe" Carlsson på trummor, samt Pugh Rogefeldt som skrivit all text och musik samt medverkar med sång, gitarrer och ljud. Tryck på pläjj nedan, följ med texten och sjöng med. (får användas till privat bruk, så jag är inte ute på några dumheter)
See the light come in the morning
See the light come in the mooooo...
See the light come in the morning
I see the light come in the morning
A look the light come in the morning
A look the light come in the morning
See the light come in the morning
See the light come in the morning
A look the light come in the morning
A look the light come in the morning
Jag är 18 bast, å jag har en morsa
som alltid ska lägga sig i
mina kärleksaffärer
Från ett års ålder upp till puberteten
ska morsor hänga sig på.
Det är väl OK, men säg vilken tjej
Vill ha min mamma till nån slags polis, va?
Hey, mama!
Keep your big mouth shut,
keep your big mouth shut.
Hey, mama!
Keep your big mouth shut,
keep your big mouth shut, (yeah)
Usch!
Min far, han har... inga drömmar kvar.
Jag drömmer mig bort när världen tycks för jävlig,
med krig och allmän dekadens
Då kommer min far, från drömmen mig tar
Med ord som: "Ja pojk, du rycker nog upp dig,
när du har fått gjort din lump å blitt karl. (Ja, det gör du!)
Hey, papa,
Keep your big mouth shut,
keep your big mouth shut,
Hey, papa!
Keep your big mouth shut,
keep your big mouth shut, (yeah)
Ohhhh!
See the light come in the morning
I see the light come in the morning
A look the light come in the morning
A look the light come in the morning
Men då sa Lasse (sudda, sudda, sudda sudda, sudda sudda, sudda)
Som solens sista strålar skola skina
Ska skymningen sukta sitt svar
Skön skökas stön
Ska sitta som spön
Sen svaret sakta skrider stor spalun
Bläääääh!
See the light come in the morning
I see the light come in the morning
A look the light come in the morning
A look the light come in the morning
See the light come in the morning
See the light come in the moohohohohohooooooo
"Jag heter Bo". "Här kommer Natten" är gamla favoriter (även om jag har många) och när Pugh avslutar "Dä ä bra, dä ä fint" med att säga "Aaa lä ä lä" med tjocka L, så får jag triss med mina pocketess när de träffar rivern och jag skrattar på bred västmanländska.
Här är förresten texten till "Föräldralåten" från albumet Pughish. Inspelad i april och maj 1970, med Jojje Wadenius på gitarr och bas, Janne "Loffe" Carlsson på trummor, samt Pugh Rogefeldt som skrivit all text och musik samt medverkar med sång, gitarrer och ljud. Tryck på pläjj nedan, följ med texten och sjöng med. (får användas till privat bruk, så jag är inte ute på några dumheter)
See the light come in the morning
See the light come in the mooooo...
See the light come in the morning
I see the light come in the morning
A look the light come in the morning
A look the light come in the morning
See the light come in the morning
See the light come in the morning
A look the light come in the morning
A look the light come in the morning
Jag är 18 bast, å jag har en morsa
som alltid ska lägga sig i
mina kärleksaffärer
Från ett års ålder upp till puberteten
ska morsor hänga sig på.
Det är väl OK, men säg vilken tjej
Vill ha min mamma till nån slags polis, va?
Hey, mama!
Keep your big mouth shut,
keep your big mouth shut.
Hey, mama!
Keep your big mouth shut,
keep your big mouth shut, (yeah)
Usch!
Min far, han har... inga drömmar kvar.
Jag drömmer mig bort när världen tycks för jävlig,
med krig och allmän dekadens
Då kommer min far, från drömmen mig tar
Med ord som: "Ja pojk, du rycker nog upp dig,
när du har fått gjort din lump å blitt karl. (Ja, det gör du!)
Hey, papa,
Keep your big mouth shut,
keep your big mouth shut,
Hey, papa!
Keep your big mouth shut,
keep your big mouth shut, (yeah)
Ohhhh!
See the light come in the morning
I see the light come in the morning
A look the light come in the morning
A look the light come in the morning
Men då sa Lasse (sudda, sudda, sudda sudda, sudda sudda, sudda)
Som solens sista strålar skola skina
Ska skymningen sukta sitt svar
Skön skökas stön
Ska sitta som spön
Sen svaret sakta skrider stor spalun
Bläääääh!
See the light come in the morning
I see the light come in the morning
A look the light come in the morning
A look the light come in the morning
See the light come in the morning
See the light come in the moohohohohohooooooo
onsdag 9 december 2009
Tillbaka
Kan det verkligen vara så att jag har släktingar från finnskogarna i Värmland?
I natt fick jag en smärre chock då jag fann att min mormors morfar hade vandrat upp från Ekshärad, Hagfors med ett efternamn som tydligen var ganska vanligt bland "finnättlingar". Detta förklarar ännu ett sätt till min dragning med att ständigt vilja tala värmländska och/eller finska.
By the way, om man nu har en blogg skall man inte vara aktiv med denna då? Kan hända, men se jag har haft lite andra grejer för mig. Fått tapetserat, målat i vardagsrummet och har hållt/håller på att inreda detta.
I princip är de flesta av mina möbler och tyger recycling stuff, från t ex Blocket, Tradera och Myrorna. Men nu behöver jag en Billy bokhylla till av det rödbruna slaget och tre "överhyllor" till dem. (så den som läser detta har något av detta till salu, så hojta till i "kommentarer") Vidare tänker jag bygga till en slags hylla över dörren så det blir en som en biblioteksvägg. Resten av rummet ska gå i samma tema som övriga lägenheten, dvs kaos möter ordning eller något sånt, i alla fall med en massa tavlor.
I natt fick jag en smärre chock då jag fann att min mormors morfar hade vandrat upp från Ekshärad, Hagfors med ett efternamn som tydligen var ganska vanligt bland "finnättlingar". Detta förklarar ännu ett sätt till min dragning med att ständigt vilja tala värmländska och/eller finska.
By the way, om man nu har en blogg skall man inte vara aktiv med denna då? Kan hända, men se jag har haft lite andra grejer för mig. Fått tapetserat, målat i vardagsrummet och har hållt/håller på att inreda detta.
I princip är de flesta av mina möbler och tyger recycling stuff, från t ex Blocket, Tradera och Myrorna. Men nu behöver jag en Billy bokhylla till av det rödbruna slaget och tre "överhyllor" till dem. (så den som läser detta har något av detta till salu, så hojta till i "kommentarer") Vidare tänker jag bygga till en slags hylla över dörren så det blir en som en biblioteksvägg. Resten av rummet ska gå i samma tema som övriga lägenheten, dvs kaos möter ordning eller något sånt, i alla fall med en massa tavlor.
onsdag 28 oktober 2009
Planerar
Sitter och kurar, klurar och lurar. Det är för många saker som har gjort mig upprörd och förbannad den senaste tiden, men jag försöker som vanligt få balans genom att tanka glädje.
Har för övrigt sedan länge varit fullt klar med att jag är ett stadsbarn(kärring). Jag älskar att åka ut på landet och hälsa på, vara vid havet eller annat vatten, men jag måste bo i en stad. Som en kärleksförklaring till staden lägger jag ut en vacker höstbild.
Har för övrigt sedan länge varit fullt klar med att jag är ett stadsbarn(kärring). Jag älskar att åka ut på landet och hälsa på, vara vid havet eller annat vatten, men jag måste bo i en stad. Som en kärleksförklaring till staden lägger jag ut en vacker höstbild.
fredag 16 oktober 2009
Måndag till fredag, vecka 42 2009
Måndag: Jag tar en mastodontpromenad, är tacksam för varje steg, och går i takt med min musikblandning i mp3:n. Don´t Leave Me This Way med Thelma Houston hjälper mig att få upp ångan och vi vandrar upp bakom Prelaten, kommer fram bakom Kristiansborgsbadet, förbi Arosvallen, över gatan och klättrar upp mot Blåsbo.
Jag fotograferar hela tiden, men missar den bästa bilden för att jag är girig. Det ligger ett äpple snett framför mig, till vänster nere i en villahäck och det ser ut som att äpplet hade fallit och rullat dit för min skull. Jag böjer mig ner, plockar upp och luktar på det, sen biter jag en stor tugga. Tänker på att jag saknar min kompis som flyttat ut på landet och tar ett bild på hennes gamla lägenhet.
Tisdag: Jag åker buss till mamma för att vi ska vidare och hälsa på min son J och svärdotter E. På bussen sitter jag brevid en man i trettiofem-fyrtioårsåldern. Han snorharklar högljutt från City upp till Ormberget utan att genera sig, snyter sig sedan ordentligt mellan tummen och pekfingret och tittar på mig som om jag skulle veta vad han skulle göra av det där. Jag glor tillbaka och går strax av.
Min snälla mamma plockar fram saker som ungdomarna ska få och vi åker sedan hem till dem och fikar. Jag ser att de har möblerat om sen sist och blir varm om hjärtat. Vi skrattar!
Onsdag: Det blåser, men jag tar ändå cykeln på en tur för att komma igen med "träningen". Har inte så ont idag heller och är tacksam. Yngsta dottern E kommer hem och huttrar, vi äter middag och tar sedan en promenad hem till min äldsta dotter H med make. Kastar mig på deras divan och blir serverad te. Lyssnar på H när hon berättar om en gubbe på jobbet, hon är så rolig. Vi skrattar!
Torsdag: Skriver ganska mycket idag och får lite gjort. Jag har inte så ont.
Fredag: Jag går ner och växlar in kronor till brittiska pund. Systerdotter F fyller år idag och hon ska få valuta i present. Hukar under paraplyet när jag går hem och det viker sig ut och in i blåsten. Tänker nästan slänga iväg det. Jag lagar spagetti och köttfärssås till middag och roas som alltid av min underbara dotter E vid matbordet. Hon imiterar folk så bra. Vi skrattar!
På kalaset är vi många och F har bakat allt som det bjuds på. Min mamma gillar familjens Wii och spelar bowling, min pappa skakar på huvudet åt nymodigheterna. Jag får en present i efterskott av min syster U, hon har köpt Mia&Klaras bok "Ska vi skratta eller gråta?" till mig, omslagspapperet är jättesnyggt och och jag blir så glad.
Jag fotograferar hela tiden, men missar den bästa bilden för att jag är girig. Det ligger ett äpple snett framför mig, till vänster nere i en villahäck och det ser ut som att äpplet hade fallit och rullat dit för min skull. Jag böjer mig ner, plockar upp och luktar på det, sen biter jag en stor tugga. Tänker på att jag saknar min kompis som flyttat ut på landet och tar ett bild på hennes gamla lägenhet.
Tisdag: Jag åker buss till mamma för att vi ska vidare och hälsa på min son J och svärdotter E. På bussen sitter jag brevid en man i trettiofem-fyrtioårsåldern. Han snorharklar högljutt från City upp till Ormberget utan att genera sig, snyter sig sedan ordentligt mellan tummen och pekfingret och tittar på mig som om jag skulle veta vad han skulle göra av det där. Jag glor tillbaka och går strax av.
Min snälla mamma plockar fram saker som ungdomarna ska få och vi åker sedan hem till dem och fikar. Jag ser att de har möblerat om sen sist och blir varm om hjärtat. Vi skrattar!
Onsdag: Det blåser, men jag tar ändå cykeln på en tur för att komma igen med "träningen". Har inte så ont idag heller och är tacksam. Yngsta dottern E kommer hem och huttrar, vi äter middag och tar sedan en promenad hem till min äldsta dotter H med make. Kastar mig på deras divan och blir serverad te. Lyssnar på H när hon berättar om en gubbe på jobbet, hon är så rolig. Vi skrattar!
Torsdag: Skriver ganska mycket idag och får lite gjort. Jag har inte så ont.
Fredag: Jag går ner och växlar in kronor till brittiska pund. Systerdotter F fyller år idag och hon ska få valuta i present. Hukar under paraplyet när jag går hem och det viker sig ut och in i blåsten. Tänker nästan slänga iväg det. Jag lagar spagetti och köttfärssås till middag och roas som alltid av min underbara dotter E vid matbordet. Hon imiterar folk så bra. Vi skrattar!
På kalaset är vi många och F har bakat allt som det bjuds på. Min mamma gillar familjens Wii och spelar bowling, min pappa skakar på huvudet åt nymodigheterna. Jag får en present i efterskott av min syster U, hon har köpt Mia&Klaras bok "Ska vi skratta eller gråta?" till mig, omslagspapperet är jättesnyggt och och jag blir så glad.
torsdag 8 oktober 2009
Lutar mig tillbaka
Den allra vackraste klagosången och Lars Winnerbäck är lika underbar poet som han är musiker.
Bortse från de två sekunderna, då jag inte hittade ett bättre videoklipp
Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst
jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst
Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting
Medan natten fäller blå kalla skuggor häromkring
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Det är en storm påväg inatt, rannsaka och bekänn
guds son ska komma nerstigen från himmelen igen
Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval
han ska pröva din styrka, han ska testa din moral
Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut
som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division
Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
och det berättade, du saknar mig inatt, det gör jag med
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är
det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med
En elegi för alla sorger den där hösten handla om
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din
För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa allting är förstört, allt är brännt
En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
för en tid som bara går och aldrig kommer igen
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Bortse från de två sekunderna, då jag inte hittade ett bättre videoklipp
Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst
jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst
Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting
Medan natten fäller blå kalla skuggor häromkring
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Det är en storm påväg inatt, rannsaka och bekänn
guds son ska komma nerstigen från himmelen igen
Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval
han ska pröva din styrka, han ska testa din moral
Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut
som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division
Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
och det berättade, du saknar mig inatt, det gör jag med
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är
det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med
En elegi för alla sorger den där hösten handla om
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din
För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa allting är förstört, allt är brännt
En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
för en tid som bara går och aldrig kommer igen
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
onsdag 7 oktober 2009
Bra killar på olika vis
Orkar inte skriva nåt nytt idag utan kopierar ett inlägg jag skrev för sju år sedan. Ville garva lite åt ett bra avsnitt från Hassan
Datum 2002-11-07
Ulf Lundell vill ha sina fans delad av en scenkant och inte ha en massa snubbar som har med sig porträtt på honom, eller är tatuerade med måsar eller vargar och kör med bar överkropp på hans konserter. Då blir Ulf nervös. Eller rättare sagt obehaglig till mods, ty han förstår inte varför.
Han har i och för sig också varit ett hängivet fan en gång, den gode Lundell. Stått och gapat och varit pinsam, älskat den på scenen. Så han förstår det också på något vis, att fans beter sig så, men han blir ändå rädd liksom. Fulla grabbar som pratar mitt i ballader eller skriker "Uffe, börja supa!!" Hur kul är det?
Apropå förebilder, eller vad man nu ska säga, så har Fredrik Lindström fått ett eget program, den gamle retorikern. Värsta språket, typ! Har man inte upptäckt honom i Hassan, Stockholmsdjävlar, som ståuppkomiker i Släng dig i brunnen eller dylikt, så kan man själv slänga sig i brunnen eller kanske läsa hans bok "Världens dåligaste språk". Så kolla "Värsta språket", lär en massa och roas på samma gång.
Ulf Lundell kommer hursomhelst hit i decenber och jag går nog och kollar igen. Jag brukar bara ropa att han ska köra "Rom i regnet" och har inga andra konstigheter för mig.
tisdag 6 oktober 2009
Bengt Sändh var ju snygg som ung
Från filmen Badjävlar som utkom 1971 och som jag varmt rekommenderar.
Manus Lars Molin
Regissör Christian Lund (Regina Lunds far)
Där trubadurerna Bengt Sändh och Finn Zetterholm står för filmens soundtrack med härliga visor som kommenterar händelseförloppet.
måndag 5 oktober 2009
På repeat
Jag älskar redan singeln Töntarna som Kent släppte digitalt idag. Hoppas att det blir en snackis omkring den här låten, att många känner igen sig både på det ena eller det andra viset. Albumet RÖD som kommer ut den 6 november ska jag naturligtvis köpa. Kuriosa är att Kent spelat in delar av skivan i Psykbunkern (Park Studio). Fyndigt namn då alla som varit i en studio vet hur lätt det är att få ett psykbryt där.
Töntarna
Så häng dom högt
Så häng dom långsamt
Men häng dom högt
Jag kräver hämnd
En tidig morgon
Född till tönt
Så lägg dig ner och sov, lilla syster
Bara lägg dig ner och bida din tid nu
Jag vet, du vet vad som måste ske nu
Jag tror stenhårt på din plan
Häng dom högt, häng dom högt
När du grät på festerna
Var jag aldrig bjuden in
Du föll isär inför gästerna
Jag byggde upp dig bit för bit, igen
Bit för bit, igen
Bit för bit, igen
Så blev jag expert på att vänta själv
Man vänjer sig snabbt, man väntar på nån
Glasögonormen reflekterar ljus.
Skjutsar dig hem, villkorslöst
Bakpå min cykel höll du mig, som i kramp
Du landade hårt, du var nog alltid sjuk
Lägg dig ner nu och sov, lilla syster
Bara lägg dig ner och bida din tid nu
Jag vet, du vet vad som måste ske nu
Jag tror stenhårt på din plan
Häng dom högt, häng dom högt
När du grät på festerna
Var jag aldrig bjuden in
Du föll isär inför gästerna
Jag byggde upp dig bit för bit, igen
Bit för bit, igen
Bit för bit, igen
Bit för bit, igen
Bit för bit, igen
fredag 2 oktober 2009
Dofter
Tänk om man kunde dokumentera de underbara dofterna från tvättstugors utsugsfläktar efter sina promenader! Jag som är en softener lover brukar på skoj göra sköljmedelsmannaprofiler efter vägarna och tänka vem som använder det märket och varför.
Mindre god arom är när att någon har lagt in fel plagg i tumlaren och det pumpas ut alldeles för-varm-luft-lukt över nejden. Det är ungefär samma lukt vissa singelkillar har omkring sig då deras skjortor blivit strukna med alldeles för hög värme. Det är svårt att föra en vanlig konversation med de här männen för jag får delade känslor som går in och stör. Ibland har jag lust att säga: "Men läs tvättinstruktionslappen för i helvete! Jag tror att din skjorta antagligen is made of 60 % bomull och 40 % polyester och då är det inte läge att köra med tre prickar på strykjärnet."
En annan del av mig ser en glad, visslande man som likt Roland i Torsk på Tallin stått och strukit sin skjorta och sett fram emot helgen och en sådan kille vill man ju inte bli irriterad på. Kan ju inte han hjälpa att det blev lite fel när han stod dagdrömde. Jag dansar hursomhelst inte med brända skjortkillar, där går gränsen.
I alla fall tog jag lite andra bilder på min walk about. Det är höst nu.
Mindre god arom är när att någon har lagt in fel plagg i tumlaren och det pumpas ut alldeles för-varm-luft-lukt över nejden. Det är ungefär samma lukt vissa singelkillar har omkring sig då deras skjortor blivit strukna med alldeles för hög värme. Det är svårt att föra en vanlig konversation med de här männen för jag får delade känslor som går in och stör. Ibland har jag lust att säga: "Men läs tvättinstruktionslappen för i helvete! Jag tror att din skjorta antagligen is made of 60 % bomull och 40 % polyester och då är det inte läge att köra med tre prickar på strykjärnet."
En annan del av mig ser en glad, visslande man som likt Roland i Torsk på Tallin stått och strukit sin skjorta och sett fram emot helgen och en sådan kille vill man ju inte bli irriterad på. Kan ju inte han hjälpa att det blev lite fel när han stod dagdrömde. Jag dansar hursomhelst inte med brända skjortkillar, där går gränsen.
I alla fall tog jag lite andra bilder på min walk about. Det är höst nu.
tisdag 29 september 2009
Varmt och skönt
Här sitter jag och har en massa tända ljus i rummet med höstmörkret utanför och lyssnar på den underbara låten Je t'aime moi non plus" med Jane Birkin och Serge Gainsbourg från 1969 på repeat på Spotify.
Det är en passionerad och varm låt som framkallar bilder om kärlek när den är alldeles ny. Då när man befinner sig i en slags kupa ( Beck försökte f ö beskriva den här "kupan" för Gunvald en gång utan att lyckas) som man emellanåt måste träda ur för att leva ett riktigt liv. Det vill säga jobba, diska, städa, handla, laga mat eller vad det kan vara. Men så snart de praktiska "uppgifterna" är överstökade så vill man bara tillbaka in i kupan där allt är bomull, mjuka röster och händer som aldrig slutar att slingra sig om varandra.
Nu dags för IDOL 2009 och mera Je t'aime moi non plus lite senare.
Det är en passionerad och varm låt som framkallar bilder om kärlek när den är alldeles ny. Då när man befinner sig i en slags kupa ( Beck försökte f ö beskriva den här "kupan" för Gunvald en gång utan att lyckas) som man emellanåt måste träda ur för att leva ett riktigt liv. Det vill säga jobba, diska, städa, handla, laga mat eller vad det kan vara. Men så snart de praktiska "uppgifterna" är överstökade så vill man bara tillbaka in i kupan där allt är bomull, mjuka röster och händer som aldrig slutar att slingra sig om varandra.
Nu dags för IDOL 2009 och mera Je t'aime moi non plus lite senare.
torsdag 24 september 2009
Värmer upp
Ganska long time och no ´ sa flickan, men det blir så ibland. Det kan bero på att man har alldeles för mycket att skriva om och tappar lusten just på grund av det.
Men jag startar upp lite försiktigt igen med att bjuda på Nils Ferlin och mina porslinsblommor som prunkar (fult ord!) för fullt i köket. Enkla saker som man blir mycket glad av.
måndag 7 september 2009
Inga visor 2
Min polare Per berättade för mig igår att han tagit upp orden fånigt och knasigt och börjat återanvända dem igen. Klart K-märkningsvärt tycker jag.
Uttryck som är på tapeten (K-märker "på tapeten" genast!) nuförtiden har i många fall två gemensamma nämnare med den psykoterapeutiska skolan. Man frågar sig hur folk tänker och så känner man en massa saker. Skillnaden är att ingen bryr sig eller svarar, eftersom det just bara är uttryck.
- Jag känner att...
- Inga konstigheter
- Hur tänkte man/du/hon/han/de/jag här?
- Hur menar du nu?
- Det känns obehagligt
- Nu blev det jobbigt
Vidare så gillar en del också att använda sig av barns sätt att tala. Det har varit användbart i alla tider att lägga in något så att meningen blir lite busigare, (kommer aldrig att K-märka ordet busig i någon form) men efter att Carina Berg och Kristian Luuk upprepat sig i både radio och teve med nedanstående ord, så smittade de ner en stor del av eterns medarbetare och med det även deras lyssnare och tittare.
- På riktigt
- Leka
Sedan har vi några varianter som har hängt med i flera år nu och det är:
- Inte alla skott i bössan/bestick i lådan/hästar hemma eller hissen går inte ända upp osv
- Grejen är...
- Seriöst?!
Det finns naturligtvis en massa fler, (typ fett och orka) men de här som jag nämnde är saker som vuxna människor (även jag) går omkring och säger. Under Inga visor som finns bland inläggen i augusti, så handlar det däremot om gamla hederliga ord och uttryck. Typ som "hela konkarongen", men den godingen fick jag inte med.
Uttryck som är på tapeten (K-märker "på tapeten" genast!) nuförtiden har i många fall två gemensamma nämnare med den psykoterapeutiska skolan. Man frågar sig hur folk tänker och så känner man en massa saker. Skillnaden är att ingen bryr sig eller svarar, eftersom det just bara är uttryck.
- Jag känner att...
- Inga konstigheter
- Hur tänkte man/du/hon/han/de/jag här?
- Hur menar du nu?
- Det känns obehagligt
- Nu blev det jobbigt
Vidare så gillar en del också att använda sig av barns sätt att tala. Det har varit användbart i alla tider att lägga in något så att meningen blir lite busigare, (kommer aldrig att K-märka ordet busig i någon form) men efter att Carina Berg och Kristian Luuk upprepat sig i både radio och teve med nedanstående ord, så smittade de ner en stor del av eterns medarbetare och med det även deras lyssnare och tittare.
- På riktigt
- Leka
Sedan har vi några varianter som har hängt med i flera år nu och det är:
- Inte alla skott i bössan/bestick i lådan/hästar hemma eller hissen går inte ända upp osv
- Grejen är...
- Seriöst?!
Det finns naturligtvis en massa fler, (typ fett och orka) men de här som jag nämnde är saker som vuxna människor (även jag) går omkring och säger. Under Inga visor som finns bland inläggen i augusti, så handlar det däremot om gamla hederliga ord och uttryck. Typ som "hela konkarongen", men den godingen fick jag inte med.
torsdag 3 september 2009
Recording
Jag tog beslutet att gå till studion för att få mina imitationer förevigade ändå och det kändes bra. Det blev till att dra lite dåliga Björne-repliker innan jag var uppvärmd, men sen rullade det på.
- Hörru Micke! Jag tycker att du kunde ha köpt lite pää-pparkakor tills jag skulle komma, det är inget roligt att vara med någon som är snååål. Nu tittar vi på en film!
Sen blev det en norrländsk gubbe, en gnällig småländska, en västeråsare med den bredare dialekten (uttalar helg och klocka med tjock L), en kulturarbetare från Göteborg, en fjortis samt några andra mer ospecificerade personligheter. Nu får vi hoppas att rösterna behövs i något sammanhang, annars kommer jag som vanligt använda dem till att busringa.
- Hörru Micke! Jag tycker att du kunde ha köpt lite pää-pparkakor tills jag skulle komma, det är inget roligt att vara med någon som är snååål. Nu tittar vi på en film!
Sen blev det en norrländsk gubbe, en gnällig småländska, en västeråsare med den bredare dialekten (uttalar helg och klocka med tjock L), en kulturarbetare från Göteborg, en fjortis samt några andra mer ospecificerade personligheter. Nu får vi hoppas att rösterna behövs i något sammanhang, annars kommer jag som vanligt använda dem till att busringa.
lördag 29 augusti 2009
Tallin
Här åt jag lunch. Alla byggnader är på samma "bakgård"
Nu kom det ju sig så att jag tyvärr åkte ensam till Tallin. En av mina stackars ungjärpar vurpade och flög över cykeln kvällen före. Hon klarade sig undan med att hon "bara" fick sy i huvudet och bli allmänt mörbultad. Ungjärpe 2 som är hennes fästman bestämde sig också för att stanna hemma och det gjorde han rätt i, för han var själv uppskakad och ville också vara moraliskt stöd till sin sambo. Svärmor/mor (dvs jag) hade ju inget läkarintyg att komma med, så jag åkte i stället för att vi alla skulle förlora pengar på det viset.
Då jag är van med att resa ensam så gick det ingen nöd på mig. Det har varit självvalt genom åren eftersom jag gillar att att strosa omkring och fotografera, gå in i kyrkor och kanske sjunga, besöka gallerier eller gå flera timmar inne på varuhus eller marknader och allt detta utan att ta hänsyn eller störa någon.
Första gången när jag besökte Estland var 1998 och då hade man hade inte riktigt tagit av sig förklädena och gabardinbyxorna ännu. I terminalen gick en gumma med huckle knuten under hakan och torkade golven och taxibilen som vi åkte in med till city höll knappt ihop. För varje gång jag har kommit tillbaka har något förändrats i det före detta sovjetockuperade landet. Nu är Tallin som vilken europeisk huvudstad som helst på ytan med sina stora hotell och höga fula glashus. Som tur är finns "turistfällan" Gamla Stan med sina hansahus och ringmur, de många vackra kyrkorna (speciellt Alexander Nevskijkatedralen, men dit var jag inte den här gången) och alla gamla träkåkar som ligger här och där mellan allt nytt. För övrigt såg jag heller inte några förklädesflickor eller gabardinpojkar. Den tiden är nog helt förbi.
Jag struntade i taxi och gick från terminalen och in till stan, gjorde city och promenerade sedan tillbaka till båten. Sen var jag så trött att jag bara orkade duscha och kolla på Kristall-galan på teve i stället för och sjunga karaoke och riva hela haket.
Men det går väl fler båtar.
onsdag 26 augusti 2009
Resan är ett deluxe-arrangemang, det vågar jag påstå utan att överdriva
Roland var tankfull där han satt med sitt nyklippta och snart färdigslingade hår under hårtorken hos frisören. Han hade sett annonsen om "att hitta kärleken i Estland" och hoppades mycket på den här resan som han hade bokat.
"Jag tror att man måste våga chansa, bjuda på sig själv och så. Vara ärlig tror jag är viktigt. De är ju som vi, de är ju känsliga de också, då. Det svåra tror jag är att inleda en dialog och känna att man...att man kan ge och ta och så. Att de, eller att de förstår vad man säger för det första och så, men det är ju tolkar där kanske och så men.."
Och i morgon ska några av ungjärparna och jag också åka till Estland, men vårt mål är Tallin och inte Paldiski dit Percy lät bussa sina resenärer. En resa som enligt honom själv var en sofistikerad inramning på en mycket, mycket känslig verksamhet.
Så vill jag inte definiera vår resa, då vi i stället har rekreation och shopping på vår agenda. Senast söndag kommer jag lägga ut en dokumentation som jag hoppas inte bara kommer handla om karaktärer såsom Jan Banan och Magnus som skriker otidigheter och tror sig vara guds gåvor till kvinnorna.
tisdag 25 augusti 2009
Lots of apples
Det man inte har i huvet får man ha i bena, ´sa flickan och gick till affären för att komplettera med flera formar till hantverket som även idag skulle handla om att göra äppelmos.
Det är tur att det är längesen som jag funkade "utan smink i en dag försmäktar jag på denna promenad", så jag satte bara på mig solbrillorna och tog med mig Don Corleone tillsammans med skön musik i lurarna.
Och vad dyker upp på ett trasigt betongblock om inte en uppmaning att; Funk it!
Yeah, tänkte jag då.
Efter ca två kilometer är jag tillbaka på arbetsplatsen och den fantastiska scenen för filosofiska utsvävningar (köket) och sätter igång igen.
Kilo efter kilo med äpplen blir kokade och jag står och tänker på år 2009 som hittills har gått som en dans. Ja, på det viset att det har varit olika steg, lite ryckigt, ibland slow, i otakt och i flera turer. Det enda som har saknats är dans på riktigt och inte bara en massa symbolik, men jag har ju varit sjuk, så det är inte så konstigt. Det får bli bättre tider framöver.
Sen sätter jag på radion och råkar höra gruppen Style med deras nya, hemska låt som till på köpet heter Vill ha dig, igen. Kejsarens nya kläder-varning över den gruppen och deras musik. Usch!
I stället öppnar jag Spotify, spelar Pugh Rogefeldt och låtarna från Ja, dä ä dä på hög volym medan jag fyller ytterligare tolv formar med äppelmos, och tänker på att det kommer bli ett jädrans drag ute på Elba på lördag när Pugh ska fira sitt 40-års jubileum som artist och då jag själv är på resa.
Den tomma äppelkorgen efter två hederliga dagsverken. Den fulla kan ses i förra inlägget
måndag 24 augusti 2009
Skepnader
Ja, men jag skojade ju bara. Inte om det där att söka jobb, det är det fullaste allvar med, och jag fick nyss veta att det blir inspelning då jag ska köra olika röster (framför allt en viss björns) i en studio nästa måndag. Helst vill jag även ha det riktiga jobbet som är utannonserat och ska göra mitt bästa för att övertyga dem.
Men det andra pajaseriet med bilder på brorsan Janne och mig som jag lade in här igår var bara tok. Ingen av mina bröder heter Janne, utan den här "personen" är mitt alterego som kom till i samband med ett Halloweenfirande för ett par år sedan.
Jag har spelat många olika roller i mina dagar, men aldrig som en karl. Privat har jag alltid sagt att jag inte för mitt liv skulle vilja klä ut mig till en man och vara ful, det räcker med att busringa med en karl-röst.
Men till den här festen överraskade jag både mig själv och de andra genom att gå in och ta för mig. Rösten, stegen och gesterna satt som en smäck och flera av gästerna undrade var det var för en fräck djävel som trängt sig på och någon var till och med nära att mota ut mig, innan de såg att det var värdparets mor och svärmor.
Nu ska jag vara mig själv för en stund och förvandla den hemlevererade korgen med Transparence Blanc till äppelmos och inte hålla på med en massa annat trams.
Men det andra pajaseriet med bilder på brorsan Janne och mig som jag lade in här igår var bara tok. Ingen av mina bröder heter Janne, utan den här "personen" är mitt alterego som kom till i samband med ett Halloweenfirande för ett par år sedan.
Jag har spelat många olika roller i mina dagar, men aldrig som en karl. Privat har jag alltid sagt att jag inte för mitt liv skulle vilja klä ut mig till en man och vara ful, det räcker med att busringa med en karl-röst.
Men till den här festen överraskade jag både mig själv och de andra genom att gå in och ta för mig. Rösten, stegen och gesterna satt som en smäck och flera av gästerna undrade var det var för en fräck djävel som trängt sig på och någon var till och med nära att mota ut mig, innan de såg att det var värdparets mor och svärmor.
Nu ska jag vara mig själv för en stund och förvandla den hemlevererade korgen med Transparence Blanc till äppelmos och inte hålla på med en massa annat trams.
söndag 23 augusti 2009
Voices
Jag skulle söka ett jobb och pratade med en ansvarig om detta på telefonen i fredags. Av någon anledning så kom det sig att jag erbjöd firman helt andra tjänster och det slutade med att de (och nu citerar jag) "verkligen gick igång på detta". I morgon får jag veta när vi ska spela in och jag kommer så klart att rapportera vad det egentligen handlar om.
Annars i afton har en av mina bröder (min tvillingbrorsa) och jag lajjat med att "cartoona pictures" på en rolig site. Vi provade med olika bilder, satt och skickade till varandra och garvade. Den här bilden på Janne tog min dotter här hemma när han skulle knyta sin slips som inte gick så bra. Fotot på mig är från Lögarängen förförra sommaren.
Och så här blev de tecknade bilderna! Jag chickade ur och använde fotot som jag har här i bloggen, medan Janne valde en där han skulle föreställa en stekare.
Annars i afton har en av mina bröder (min tvillingbrorsa) och jag lajjat med att "cartoona pictures" på en rolig site. Vi provade med olika bilder, satt och skickade till varandra och garvade. Den här bilden på Janne tog min dotter här hemma när han skulle knyta sin slips som inte gick så bra. Fotot på mig är från Lögarängen förförra sommaren.
Och så här blev de tecknade bilderna! Jag chickade ur och använde fotot som jag har här i bloggen, medan Janne valde en där han skulle föreställa en stekare.
fredag 21 augusti 2009
Visst är det så!
"Det finns en sak som bara män klarar av att göra. Det är att pissa mitt i en lägereld."
Roseanne Barr
onsdag 19 augusti 2009
Confession
Det är framför allt ljudet av jackor som prasslande gnids mot varandra som återkommer. Och bilden av pistolen som den omaskerade håller i och den känsla som förlamar mig när ytterligare två personer springer upp för trappan, maskerade som rånare eller mördare, som slår ut sina batonger för att skada.
Det är som en film när männen i min familj kämpar för att försöka stänga dörren genom att försöka slå på inkräktarnas händer. Jag är som paralyserad och ser skräckslaget på som sker borta vid dörren genom hallspegeln. Det känns som en evighet innan jag kommer på att jag måste ringa 112, och jag backar långsamt in i sovrummet och hämtar både mobilen och den antika mässingsdolken med runskrift. Det är det blir varmt och blod börja rinna ifrån handflatan som jag ringer polisen.
Nuförtiden är det lite lättare att förklara för människor varför till exempel vår familj blev drabbad. När man kan kan berätta att Stieg Larsson (mannen som skrev om Micke Blomkvist och Lisbeth Salander i milleniumtriologin) var med och grundade, samt var chefredaktör för tidskriften Expo fram till sin död, och att den ansvarige utgivaren för samma tidskrift är Robert Aschberg. Alltså att även dessa kändisar tycker som oss.
Men varför ska man behöva förklara och försvara sig och ibland också få höra att det är vårt eget fel, bara för att en del tycker att det är bättre att hålla käften om saker för att slippa obehagliga konsekvenser? I vårt fall blev konsekvenserna förföljelse, trakasserier, flera skadegörelser och mordhot. Sådant som inte ska behöva hända i ett demokratiskt samhälle.
Vad har polisen gjort kanske man undrar. Ja, inte så mycket mera än att de tillfälligt gav oss ett direktlarm på mobilerna, men det var bara under några månader. Sedan två och ett halvt år har vi skyddade personuppgifter, men polisen har frågat oss om vi inte borde tänka på att flytta från Sverige. Detta råd är det inte bara vår familj som fått, utan också många, många andra drabbade som har andra åsikter än högerextrema grupper.
Men vi lämnar inte Sverige för att söka asyl, icke. Vi försöker ha så roligt vi kan och så ofta som möjligt men kollar alltid bakom ryggen och tar ibland omvägar hem. Jag fortsätter med mina intressen och hobbies, men jag förstår också att minnena från alla de krossade fönstren, jackorna som prasslade och ovissheten om mina kära skulle överleva är något jag får ha med mig länge.
Läs en bra artikel av Åsa Linderborg
http://www.aftonbladet.se/kultur/article3972872.ab
tisdag 18 augusti 2009
Inga visor
Gamla hederliga ord och uttryck som vi kan K-märka när så mycket nya glosor och termer sköljer över oss:
Hej du!
Kotknackare
Lubba
Hygglig
Påtår
Traska
Finemang
Tok heller!
Dra på trissor!
Jumpadojor
Icke sa Nicke
Blaskigt
Karameller
Skvälmaja
Livrem
Krimskrams
Vad är det för dumheter?
Matdosa
Näbbgädda
Opasslig
Tacka för det!
Skafferi
Fy fasiken!
Löning
Har du hört på maken?
Afton
Lägga manken till
Vad i all sin dar!
Garageband
Åja
Emellertid
Släphjärna
Morsning och goodbye!
Grogga
Sörru!
Sjåpa sig
Portmonä
Trilla
Hej med dig!
Den som känner sig manad torde fylla på under "kommentarer"
Hej du!
Kotknackare
Lubba
Hygglig
Påtår
Traska
Finemang
Tok heller!
Dra på trissor!
Jumpadojor
Icke sa Nicke
Blaskigt
Karameller
Skvälmaja
Livrem
Krimskrams
Vad är det för dumheter?
Matdosa
Näbbgädda
Opasslig
Tacka för det!
Skafferi
Fy fasiken!
Löning
Har du hört på maken?
Afton
Lägga manken till
Vad i all sin dar!
Garageband
Åja
Emellertid
Släphjärna
Morsning och goodbye!
Grogga
Sörru!
Sjåpa sig
Portmonä
Trilla
Hej med dig!
Den som känner sig manad torde fylla på under "kommentarer"
måndag 17 augusti 2009
Ibland när man man storhandlar
Jag har en sån där scanner, va. Det är så bekvämt när man handlar för att man slipper stå och plocka upp allt på bandet ifrån vagnen och sedan ner i kassarna. Ibland har man otur och får en så kallad avstämning och då blir man tvungen att just plocka upp allt, men det är inte det värsta för sånt får man räkna med när man registrerar sig.
Det jobbigaste är andra kunder som inte har uppdaterat sig med en scanner, men som ändå väljer den kassan. De tror (?) att det är en informationsdisk och ska bara fråga en massa olika saker. Om det är en personal som är varm i kläderna så brukar den kunna säga till att:
- Nehej, det här är en självscanningskassa och nu betjänar jag den här kunden.
Då har den som trängt sig före har inte ens chans att tjafsa, men är det däremot en ny kassör så blir den omedelbart överkörd och får stå där och ursäkta sig för mig och fråga om det går bra om den andra kunden kan få svar på sina frågor. Sen börjar det ringas i interntelefonerna för den här nya kassören vet inte hur mitt köp ska parkeras under tiden eller om trängskundens gratiserbjudande om en tårtspade fortfarande gäller.
Varför? Varför är det oftast kvinnor närmare sextio, som tuggar ett litet tuggummi och har framdragna hårsnibbar på kinderna som tar sig friheten att "ska bara"? Är det nedärvt och meningen att jag också ska bete mig så när jag kommer i den åldern, eller är det bara den just den generationen som har ett ovanligt korkat förhållningssätt när de kliver in på en stor matmarknad?
De borde ju redan ha flera stycken tårtspadar tycker man.
Det jobbigaste är andra kunder som inte har uppdaterat sig med en scanner, men som ändå väljer den kassan. De tror (?) att det är en informationsdisk och ska bara fråga en massa olika saker. Om det är en personal som är varm i kläderna så brukar den kunna säga till att:
- Nehej, det här är en självscanningskassa och nu betjänar jag den här kunden.
Då har den som trängt sig före har inte ens chans att tjafsa, men är det däremot en ny kassör så blir den omedelbart överkörd och får stå där och ursäkta sig för mig och fråga om det går bra om den andra kunden kan få svar på sina frågor. Sen börjar det ringas i interntelefonerna för den här nya kassören vet inte hur mitt köp ska parkeras under tiden eller om trängskundens gratiserbjudande om en tårtspade fortfarande gäller.
Varför? Varför är det oftast kvinnor närmare sextio, som tuggar ett litet tuggummi och har framdragna hårsnibbar på kinderna som tar sig friheten att "ska bara"? Är det nedärvt och meningen att jag också ska bete mig så när jag kommer i den åldern, eller är det bara den just den generationen som har ett ovanligt korkat förhållningssätt när de kliver in på en stor matmarknad?
De borde ju redan ha flera stycken tårtspadar tycker man.
söndag 16 augusti 2009
Symtom
Man reflekterar över världen och hur den har kommit att bliva. Att den naturligtvis inte är ny under solen, men mer och mer ansträngd över den "nya" livsstil som människor i stora delar av världen har valt att leva under knappt ett sekel.
- Det är synd om människorna, upprepar gudinnan Indras dotter i August Strindbergs drama Ett Drömspel. Och visst är det synd om oss människor eftersom vi som den enda djurarten på jorden "fått" möjlighet att kunna välja och planera.
Hela tiden står vi inför val och alltid blir det konsekvenser av dem på något vis. Bekostnaden av att vi vill färdas fortare, (eller färdas överhuvudtaget) lagra mat, vara rena, hela och moderna så har vi människor med alla våra geniala uppfinningar lyckats att förstöra delar av atmosfären och vår planet.
Vi kan inte döma oss själva från tiden då vi inte kände till något som kallades ozonskikt. Men när vi väl fick höra talas om det blev det svårt att göra avkall på det vi hade vant oss vid och lyckades (?) på ett närmast osynligt vis att bland annat smälta isberg långt, långt ifrån oss.
Vi blev också beroende av att vilja vara oberoende och med hjälp av olika slags bedövningsmedel fick vi också möjlighet att fly den bekväma, men ack så jobbiga, riktiga världen. Många orkade inte sträcka ut handen och trösta, desto fler ville/kunde inte ta emot den och ändra sitt tankesätt/mönster.
Hela jorden visar symtom på att mycket är så fel, så visst är det synd om oss människor som inte kan handskas med valmöjligheter. Verkligen.
- Det är synd om människorna, upprepar gudinnan Indras dotter i August Strindbergs drama Ett Drömspel. Och visst är det synd om oss människor eftersom vi som den enda djurarten på jorden "fått" möjlighet att kunna välja och planera.
Hela tiden står vi inför val och alltid blir det konsekvenser av dem på något vis. Bekostnaden av att vi vill färdas fortare, (eller färdas överhuvudtaget) lagra mat, vara rena, hela och moderna så har vi människor med alla våra geniala uppfinningar lyckats att förstöra delar av atmosfären och vår planet.
Vi kan inte döma oss själva från tiden då vi inte kände till något som kallades ozonskikt. Men när vi väl fick höra talas om det blev det svårt att göra avkall på det vi hade vant oss vid och lyckades (?) på ett närmast osynligt vis att bland annat smälta isberg långt, långt ifrån oss.
Vi blev också beroende av att vilja vara oberoende och med hjälp av olika slags bedövningsmedel fick vi också möjlighet att fly den bekväma, men ack så jobbiga, riktiga världen. Många orkade inte sträcka ut handen och trösta, desto fler ville/kunde inte ta emot den och ändra sitt tankesätt/mönster.
Hela jorden visar symtom på att mycket är så fel, så visst är det synd om oss människor som inte kan handskas med valmöjligheter. Verkligen.
lördag 15 augusti 2009
Då åker vi
Det är inte många bloggar jag följer längre, men en av dem är i alla fall Magnus Ugglas. I början av veckan berättade han att han brukade få krypningar av personer som ska dra vitsar. Denna företeelse har legat på hans Top tre-lista över saker som han ogillar mycket. Nu har Magnus Uggla själv blivit en sån som plågar sin omgivning med dåliga historier och går omkring och säger ´sa flickan (och andra vidrigheter) hela tiden.
Jag har alltid älskat fåniga vitsar, gags, fräckisar, så kallade poänglösa historier, busringningar och framför allt gamla ordstäv som´sa flickan. Därför namnger jag min nya blogg på det viset och struntar i alla som tycker att den borde ha hetat ´sa kärringen i stället.
Min vän Per tyckte att ´sa flickan lät lite fräckt. Jag förstod inte riktigt vad han menade men han orkade inte utveckla så mycket vidare än att det gav vissa associationer, så vi släppte det. För övrigt är det Per som har skrivit "Om Suzzie" här till höger och det är jag mycket glad för då han har fångat flera sidor av mig, men framför allt att jag aldrig är likgiltig.
Och som blogveteran(?) väljer jag härmed att mitt lägga in ett mycket gammalt, men för mig ändå ett aktuellt inlägg eftersom VM i fridrott startar idag.
Datum 2001-08-13
Höjdhoppsfinal för damer i går kväll/natt, Kajsa Bergqvist medaljhopp. Jag tittade tillsammans med sonen och jag var oerhört fascinerad. Sydafrikanskans koncentration med sina mystiska handrörelser var egentligen det som gjorde att jag satt kvar enda till 1.94 hoppet.
Älskar människor som är konstiga i sin koncentration! Oftast ser folk mest bara dumma ut när de koncentrerar sig med sina halvöppna munnar där tungan tynger ner underläppen. Jag vet inte, jag kanske själv ser ut så...
Jag har alltid älskat fåniga vitsar, gags, fräckisar, så kallade poänglösa historier, busringningar och framför allt gamla ordstäv som´sa flickan. Därför namnger jag min nya blogg på det viset och struntar i alla som tycker att den borde ha hetat ´sa kärringen i stället.
Min vän Per tyckte att ´sa flickan lät lite fräckt. Jag förstod inte riktigt vad han menade men han orkade inte utveckla så mycket vidare än att det gav vissa associationer, så vi släppte det. För övrigt är det Per som har skrivit "Om Suzzie" här till höger och det är jag mycket glad för då han har fångat flera sidor av mig, men framför allt att jag aldrig är likgiltig.
Och som blogveteran(?) väljer jag härmed att mitt lägga in ett mycket gammalt, men för mig ändå ett aktuellt inlägg eftersom VM i fridrott startar idag.
Datum 2001-08-13
Höjdhoppsfinal för damer i går kväll/natt, Kajsa Bergqvist medaljhopp. Jag tittade tillsammans med sonen och jag var oerhört fascinerad. Sydafrikanskans koncentration med sina mystiska handrörelser var egentligen det som gjorde att jag satt kvar enda till 1.94 hoppet.
Älskar människor som är konstiga i sin koncentration! Oftast ser folk mest bara dumma ut när de koncentrerar sig med sina halvöppna munnar där tungan tynger ner underläppen. Jag vet inte, jag kanske själv ser ut så...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)