Man reflekterar över världen och hur den har kommit att bliva. Att den naturligtvis inte är ny under solen, men mer och mer ansträngd över den "nya" livsstil som människor i stora delar av världen har valt att leva under knappt ett sekel.
- Det är synd om människorna, upprepar gudinnan Indras dotter i August Strindbergs drama Ett Drömspel. Och visst är det synd om oss människor eftersom vi som den enda djurarten på jorden "fått" möjlighet att kunna välja och planera.
Hela tiden står vi inför val och alltid blir det konsekvenser av dem på något vis. Bekostnaden av att vi vill färdas fortare, (eller färdas överhuvudtaget) lagra mat, vara rena, hela och moderna så har vi människor med alla våra geniala uppfinningar lyckats att förstöra delar av atmosfären och vår planet.
Vi kan inte döma oss själva från tiden då vi inte kände till något som kallades ozonskikt. Men när vi väl fick höra talas om det blev det svårt att göra avkall på det vi hade vant oss vid och lyckades (?) på ett närmast osynligt vis att bland annat smälta isberg långt, långt ifrån oss.
Vi blev också beroende av att vilja vara oberoende och med hjälp av olika slags bedövningsmedel fick vi också möjlighet att fly den bekväma, men ack så jobbiga, riktiga världen. Många orkade inte sträcka ut handen och trösta, desto fler ville/kunde inte ta emot den och ändra sitt tankesätt/mönster.
Hela jorden visar symtom på att mycket är så fel, så visst är det synd om oss människor som inte kan handskas med valmöjligheter. Verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar