Är numera en ganska berömd fras.
Ofta tänker vi människor på hur det ska bli sen, hur vi ska rätta till eller förändra saker i framtiden, om en vecka eller två år. Sällan tänker och fokuserar vi på idag, eller till och med just nu.
Just nu kanske vi "bara" sitter och fikar, letar parkeringsplats, undrar vad vi ska ha till middag, gör läxarbete, bråkar, älskar, talar i telefonen eller vad det nu kan vara. Vi håller på med att leva, men underskattar ofta själva varandet i just-nuet, (undantaget om vi ligger på en strand, betraktar en vidunderlig utsikt eller är med om en stor upplevelse som vi passar på att fånga) eftersom det är så vanligt och trivialt, inget som man direkt skulle sammanfatta under skrivandet av sina eventuella memoarer.
När man betraktar ett nyfött barn så blir "just nu" så talande. Man tänker inte på när barnet kommer börja krypa, får sin första tand eller när det lär sig att läsa. Man upplever i stället det fantastiska med en ny människa, hennes eller hans lilla nagel, de uppböjda ögonfransarna och en förundran över allting. I det ögonblicket har man ingen annan önskning eller tankar på annat än ta in det fantastiska.
I dagarna som kom och gick och som vissa inte förstod att det var livet, fanns det också i varje sekund upplevelser och betraktelser om "man" bara hade orkat/tagit sig tid/haft lust att ta till sig detta. En måltid ger massor av intryck, liksom en kram, en dusch eller till exempel ett samtal.
Förut och tidigare kan vi inte förändra, senare och framöver går inte att påverka så mycket. Nuet däremot är den viktigaste tiden vi har och finns i varje ögonblick, och tar man inte vara på det, kan det också vara svårt att uppskatta allt annat som finns omkring en.
Man hinner alltid smaka, lukta, se, känna och lyssna under tiden man är på väg mot sina nya äventyr, (som kan bestå av att jobba, plugga, söka arbete, försöka bli frisk eller till och med att bara stå ut) det handlar bara om att öva.
