Peace in my soul

I över fem år bodde jag en kilometer upp skogen bokstavligt talat och stortrivdes på ett sätt. Men minst en gång i veckan var jag ändå tvungen att åka in till närmaste stad och tanka ljud och mänsklig "trängsel". Det funkade inte då och heller inte nu att för mig leva eller njuta av naturens växlingar och att ha skogen runt hörnet.

Jag vill ha Down-Town runt hörnet, höra bruset av bilar, ljudet av människor som är på väg, grannar som rör på sig. Allt detta vill jag leva med för att kunna åka iväg och varva ner, för jag kan inte koppla av med ständig ro. Nedanstående är inte roligt om man kan göra det varje dag. Tycker jag i alla fall.

- Dricka kaffe på farstukvisten
- Kliva i skogar
- Fiska
- Vandra
- Spela badminton på gräsmattor
- Ligga på en kammare och läsa på kvällen och ha ett fönster öppet med myggnät
(och höra Storlommen någonstans ifrån) Och trycker man här och framåt kan man höra den ändå

KISS

Jag kom att tänka på en historia som en mycket sympatisk herre från Kanada berättade för oss svenska praktikanter under en föreläsning i Litauen för cirka tio år sedan. Mannen levde under devisen K I S S, Keep It Simple Stupid, som han menade hjälpte honom att glädjas i livet. Såna personer älskar jag, ja alltså människor som hittar enkla saker i livet och gläds åt dem. Nåväl, här är historien:

"Det var en mor och far som hade ett par tvillingsöner. Den ene pojken var som oftast missnöjd och den andra lyckades alltid på något sätt se det bästa i tillvaron. Föräldrarna var olyckliga över att de inte lyckades glädja den missnöjde sonen på något vis. När julen närmade sig bestämde de sig för att ge alla julklapparna till honom och kanske på det sättet få honom att bli gladare, den andre sonen skulle däremot inte få någonting.

På julaftonen, när den olyckliga pojken öppnat alla sina presenter, så var han inte inte gladare än tidigare utan frågade i stället efter fler. Den andra sonen, den gladare, undrade var hans julklapp var.
- Titta ut genom fönstret! uppmanade föräldrarna.
Killen tittade ut och såg bara en stor hög med hästskit.
- Är det min julklapp? undrade han varpå han sprang ut och började hoppa i högen och kasta skit omkring sig.
Föräldrarna rusade efter och undrade vad i all världen han höll på med.
- Om det finns en hög med hästskit, så antar jag att det också måste finnas en ponny här någonstans..."

Jag älskar människor som letar efter ponnyer!