Roliga saker som hände år 2010

Årets födelsedagspresent: Slash kommer till Sverige med sitt kompband och det tycker mina nära och mycket kära att jag ska åka på och uppleva. Så det får jag som present! Läs mer under Årets Låt



Årets musikfenomen: Stäm Upp Nils-Erik!  
Erika NILSson och Agnes ERIKsson - den dynamiska duon från Västerås är eftersökta och har fem spelningar under året. Inte så konstigt då de är fenomenala låtskrivare och coola estradörer. Tryck här och här

Stäm Upp Nils-Erik! 
Dagens demoartist hos P4 Västmanland den 19 april



Årets releaseparty: Dôrgva har sitt skivsläpp på Bygdegården i Delsbo, sommaren har bara börjat. Gruppen spelar bland annat "Snabbvalsen" och "Polska från Knaggälve" med sitt heavy folkrock och funky fusion-groove, och det är svårt att sluta dansa. Lyssna på en av låtarna genom att trycka på noterna ♪♫♪♫♪   
Utsikt från Bygdegården

Årets Låt: Sweet Child of Mind med Slash 
Där står alltså jag på Getaway Rockfestival i Gävle, bara några meter från Saul "Slash" Hudson och hör min mobilsignal mosas ut ur de bombastiska högtalarna och jag märker att jag fortfarande är kär i mannen på scenen.


'

Årets Det här kunde man inte missa: Lars Winnerbäck i Strömsholm Sensommar. Varmt, varmt, varmt, stor publik, mycket glädje och Lasse spelade alla mina favoritlåtar. För att lyssna på en av dem - tryck här

 

Årets film: Crazy Heart 
Smutsigt destruktiva och förödmjukande scener behöver inte alltid vara sorgliga eller sentimentala. Man känner mer glädje av den här filmen då Jeff Bridges gestaltar sin countrymusiker så väl och allt känns äkta.

Årets Dra på trissor: Min installation "Andra Bullar" var med i den öppna utställningen under Julsalongen Västmanland 2010. 





Årets utländska serie: Boardwalk Empire
Vilken bra idé att USA förbjöd alkoholen år 1920. Not. På det viset kunde maffior bygga upp sina imperium och huvudsakligen om just detta handlar Boardwalk Empire. Snygga bilder, långa tagningar och med producenter som Martin Scorsese och Terence Winter. Jag ser fram emot säsong två.





Årets svenska serie: Solsidan 
Här finns (för att använda den gamla, slitna frasen) "den stora delen av sveriges humorelit" samlade i en och samma serie. Mia Skäringer, Felix Herngren, Johan Rheborg, Josefin Bornebush och Henrik Dorsin. Den sistnämnda spelar det dryga dragplåstret Ove, som drar in luft genom tänderna när han skrattar. Och man skrattar sig själv igenom avsnitt efter avsnitt.
 


Årets största händelse: Isak Joakim Severus föds i september och världen blir genast mer underbar och mycket roligare. Det är fantastisk! Föräldrarna till pojken är min dotter Hanna och min svärson Joakim. Genom dem blev jag en väldigt lycklig mormor till mitt barnbarn Isak.

Man bara är

Nej, det har inte blivit av med att skriva här, har haft för mycket att göra ´sa flickan. (dvs jag) Tänk att just de orden, "´sa flickan", kan komma att uppfattas småfräckt i sina sammanhang. Är det inte det ena så är det det tredje, sa samma tjej och blödde näsblod. Jag menar, man vet ju...

Vadå haft för mycket att göra, vad har du sysslat med då, kanske intresseklubben undrar. Allt och inget svarar jag, man är om sig och kring sig och tiden rullar på. Man skriver på andra ställen än i sin blogg, då den genuint trevliga och roliga känslan av att reflektera och sedan dokumentera på något sätt har försvunnit i och med att bloggarna mer och mer har blivit ett slags "Hej, hej, hallå dagboken! Idag hade jag på mig mina svarta jeans från Kuyichi"

Nåja, nu ska vi inte vara såna. Jag är ju en fuskare som även lägger ut mina gamla inlägg när jag inte pallar skriva nya. Men jag kan ändå berätta att dagens outfit är ett par schyssta blåjeans från ICA MAXI och en urläcker top i off white med en tiger på från Gina Tricot som jag fick av Marianne i somras .  

Här följer även ett blogginlägg från 1 december 2000


Jag har just klivit ur en TP-period, (Trivial Pursuit) där en vän och jag haft turneringar, där bäst av tre spel har gällt och vinsterna varit symboliska såsom en tia eller en flaska whiskey. Dagen innan han skulle åka tillbaka till Lule stod det ett lika i set, men jag ledde det tredje gamet med fem tårtbitar mot tre. Men varför får man alltid så larvigt lätta frågor när det gäller?
 
Jag får sällan briljera, tycker att jag kan lite om mycket om man säger så, men det är rätt trist att oftast få besvara frågor som: Vad heter Tjorvens hund? när man har tårtbitsvarning, och motståndaren får kluriga frågor som både han och jag kan när det inte gäller något

Hur som helst så fick min vän en fråga i vår sista TP-session som till en början verkade vara en värdelöst-vetande-fråga,  men efter att jag läst upp svaret för honom så blev det början till en intressant diskussion. Han lovade också att ta upp frågan på hemorten. Vilken succé han skulle kunna göra med denna frågeställning som ingen annan tänkt på att diskutera. Nämligen, vad är det som gör råttan så sårbar mot råttgift?

Svaret är att råttan inte kan kräkas. En del filosofiska aspekter kommer ju till en när man man fick detta fakta serverat. Mycket i historien skulle kunnat sett annorlunda ut om råttorna hade kunnat kastat upp. Pesten hade kanske kunnat undvikits att spridas så lätt med avmagrade och trötta råttor, istället för snabbt förökande och feta gnagare som slog sina lovar överallt.
 
Som sagt ett överraskande ämne som sånär tog över mitt tänkande för en tid. Till exempel vem det var som kom på råttans svaghet och när. Så gott folk, spela Trivial Pursuit och upptäck en ny dimension i lärandet. För det du trodde att du kunde, vet du inte. Det du vet får du aldrig besvara, samt det du aldrig trodde fanns, existerar verkligen (tror du).

"Dagarna som kom och gick, inte visste jag att det livet"

Är numera en ganska berömd fras.

Ofta tänker vi människor på hur det ska bli sen, hur vi ska rätta till eller förändra saker i framtiden, om en vecka eller två år. Sällan tänker och fokuserar vi på idag, eller till och med just nu.

Just nu kanske vi "bara" sitter och fikar, letar parkeringsplats, undrar vad vi ska ha till middag, gör läxarbete, bråkar, älskar, talar i telefonen eller vad det nu kan vara. Vi håller på med att leva, men underskattar ofta själva varandet i just-nuet, (undantaget om vi ligger på en strand, betraktar en vidunderlig utsikt eller är med om en stor upplevelse som vi passar på att fånga) eftersom det är så vanligt och trivialt, inget som man direkt skulle sammanfatta under skrivandet av sina eventuella memoarer.

När man betraktar ett nyfött barn så blir "just nu" så talande. Man tänker inte på när barnet kommer börja krypa, får sin första tand eller när det lär sig att läsa. Man upplever i stället det fantastiska med en ny människa, hennes eller hans lilla nagel, de uppböjda ögonfransarna och en förundran över allting. I det ögonblicket har man ingen annan önskning eller tankar på annat än ta in det fantastiska.

I dagarna som kom och gick och som vissa inte förstod att det var livet, fanns det också i varje sekund upplevelser och betraktelser om "man" bara hade orkat/tagit sig tid/haft lust att ta till sig detta. En måltid ger massor av intryck, liksom en kram, en dusch eller till exempel ett samtal.

Förut och tidigare kan vi inte förändra, senare och framöver går inte att påverka så mycket. Nuet däremot är den viktigaste tiden vi har och finns i varje ögonblick, och tar man inte vara på det, kan det också vara svårt att uppskatta allt annat som finns omkring en.

Man hinner alltid smaka, lukta, se, känna och lyssna under tiden man är på väg mot sina nya äventyr, (som kan bestå av att jobba, plugga, söka arbete, försöka bli frisk eller till och med att bara stå ut) det handlar bara om att öva.

31 augusti 2002 - åtta år tidigare
 
Jag var inne på taxfree-shopens hemsida och kollade varor till utresan och blev oerhört intresserad av ett par s k Evita Peron solglasögon. Ett par med heltäckta, svarta glas och klassisk design. För man måste ju tänka på sin nya image som "den där mystiska" som jag kommer att anta redan på flyget.

Och så hade de trevliga små paket, till exempel
"Balkongpaketet". Där man kunde finna en kortlek, en halva Gin, sex-pack longdrinks, jordnötter och ett behändigt litet schackspel med magneter för det överkomliga priset av 139 SEK. Jag vet inte, jag...

I lördags stod jag för övrigt med köpvideon "Glenn Killing på Grand - Lite sång, lite dans, lite naket" i handen.
Jag blev oerhört glad när jag hittade den och dessutom fann att priset endast var 59 kronor. Men ändå tvekade jag, blev dumsnål och lade tillbaka den, eller gömde ska jag väl erkänna.
Det är det som är bra med supermarkets, förutom att de nästan har allting som går att köpas så äger de också stora lokaler med allt sitt utbud och krims-krams,
att det är omöjligt för personalen att lägga märke till att det står en videofilm i hyllan för böcker.
 
De har ju fullt upp med att lägga tillbaka färskvaror som folk lagt överallt annat än de ska ligga. Speciellt när det är smakprovsdagar när människor skäms och ibland känner sig tvungna att slänga ner något i vagnen som de i alla fall senare smyger undan på batterihyllan.

Jag ska hämta hem Farbror Barbro och de andra redan i morgon. Så ge faan i den!

 26 augusti 2006 - fyra år tidigare


Signaturmelodier från olika radio/teveprogram som på något sätt påverkat mig, utan inbördes ordning:

Upp till Tretton, Sportradion, Nilecity 105.6, Ring Så Spelar Vi, Dallas, Hylands Hörna, The Pling och Plong Show, Sen Kväll med Luuk, Halv Sju, Dynastin, Teskedsgumman, The 4400, "Plonget" sen Radio Teatern Ger, Nord och Syd, Falcon Crest, Beppes Godnattstund, Svensktoppen, Kullamannen, Hem till Byn, Familjen Macahan, Knesset, Rakt över Disc, Tv-nytt och väder, Vänner, Baltazar, Smoke Rings, Tio i Topp, Partaj och Måndagsbörsen.

Reklam man minns:

Lewis - Jeansen som låg och svalnade i ett kylskåp. Bakgrundsmusiken var Mannish Boy med Muddy Waters.

Kelda - En mamma hänger och klänger runt en dörrkarm och säger till sitt barn att hon bara ska klättra färdigt först. Låten minns jag inte.

Manpower - Robert Gustavsson som Ingmar Bergman
"Det ska vara mera åååångest här, sörru”. Melodi okänd.

Juicy Fruit - "Juicy Fruit, there´s a packet full of sunshine". Ett tuggummi som lanserades på sjuttiotalet och gav karies möjlighet att bli epidemisk. Lika sött som baywatchtemat, vackra människor som springer i slowmotion på en strand. (men på den tiden var det märkvärdigt)

Konst-igt

Vad är det som gör att det blir en konst att utöva en konst?
Att måla, skådespela, skriva, skulptera, komponera, sjunga och spela? Ingenting mer än känslan att vilja, tror jag.
Alla lever på så gott de kan på sina sätt. 

Men för att fånga själva ”levandet”, livet, så uttrycker en del den känslan genom att på olika sätt skapa saker.
De ”visar” livet. Främst för sig själva, men om andra ser det så blir det även för andra.
 
Många konstnärer vet inte inte ens om att de är konstnärer, att det finns ett adjektiv för hennes/hans sätt att leva. Totalt omedvetet så lever denne person konstnärligt, men uppfattas oftast som suspekt av en allmänhet som tycker att det räcker att bara vara. Så som de själva lever till exempel.

För andra är behovet att synas och beundras större. Deras sätt att leva, att uttrycka sitt liv, ger sig till känna genom att vilja visa upp sig. Bli popstjärna, författare eller en djärv målare.
 
Det kan bli ett lyckat liv eller ett kaotiskt leverne, beroende på om de vet när de har börjat att bara gestalta sina liv och inte längre leva för sin egen del i första hand. De kan beundras ihjäl eller hånas till döds, oftast för att de inte längre kan leva upp till något som andra vela ha av dem.

Då livet är ett skådespel och vi alla spelar våra roller hela tiden, så finns det ju också möjlighet att byta scen om vi inte trivs (oavsett om vi utövar något ”konstnärligt” under tiden). Tycker man sig alltid ikläda sig narr/loser-rollen så är det kanske dags att byta till vinnarens, hur man nu vill tänka sig den. 

Har man fastnat i rollen att inte vara ”den märkvärdiga” och blir som Yngve i ”Den bästa Sommaren”, en korrekt och bra människa, men som glömmer och gömmer sig själv hela tiden, så spelar man en roll som också är fel. Eller åtminstone känns fel eftersom man så småningom, sakta men säkert blir en bitter människa.

Vi tar i och för sig regi under hela livet på ett eller annat sätt, men valet att välja regissörer och framför vårt egna manus, ligger hos oss själva.
 
Jag vill ha fler roller i år och nästföljande, både självvalda och tilldelade (gärna spontana), men känns de inte
bra och att min möjlighet att få leva som jag vill blir begränsade, så ger jag fan i manuset och skriver om det.
 
En "pjäs i pjäsen" blir det vare sig jag vill eller inte, men jag kan ha möjlighet att välja om det blir en tragedi, fars eller vad som helst. Det är ju typ mitt liv.

Datum 2001-08-23 - nio år tidigare

Utdrag från ett manligt samtal på OKQ8 Kopparbergsvägen
23 augusti  kl. 23.00

- Tjeeenare Rickard!
- Men tjena Marcus!
- Hur faan är det?
- Joodå, för fan!
- Har det blivit nå´golf då?
- Det har blivit några vändor, faktiskt.
- För mig med. Sju gånger hittills.

Och så följer en dialog på ca tre minuter med golftermer och prat om olika greeners förträffligheter. Inget av detta begriper jag mig på och kan därför inte dokumentera ordväxlingen.
 

- Jag blev farsa idag förresten, säger Rickard plötsligt.
- Åh fan, grattis! Vad roligt. säger Marcus.
- Javisst...

- Vad blev det för sort då?
- Det blev en Måns, faktiskt.
- Ja, ja...en grabb. Kuuul!
- Jamen, jag är så djävla trött. Han föddes tjugo i ett i natt och så kom jag hem klockan fem och sov två timmar så jag är helt sluuut.
- Ja, ja det fattar man väl.
- Men det var en djävligt häftig upplevelse i alla fall.
- Ja, det kan jag tro.
 

Nu är det Marcus tur att betala och därefter går han ut från butiken med orden:
 

- Får se om vi hinner ses på greenen innan vintern då!
- Absolut! svarar Rickard.

Jag blev helt förstummad, förvirrad, häpen, you name it!

Talar killar så här till varandra, jag menar avhandlar annat före innan man berättar att man blivit pappa? Eller råkade jag få höra något som inte hör till vanligheterna?

Jag måste nog fråga runt lite ---------->
 

<--------- Nu har jag frågat och ingen kille verkar tycka att dialogen var konstig. Nähe...

Årstidsväxling

Onsdagen den 22 Augusti 2001 - nio år tidigare

Jag har bestämt mig för att hösten är här nu och det har inte med att göra om trädens löv och blad eventuellt börjat skifta färg, eller att kvällarna blivit mörkare. Det är helt enkelt höstläge nu och jag välkomnar min favoritårstid tidigare än vanligt.

En höst har för övrigt med sig en skolstart som behöver rutiner och vanor. Familjen vänder inte på dygnet längre eller äter mat i gryningen och då icke som en tidig frukost, utan like a dinner. (again) The Family är också uttröttade vid tjugotre-tiden på kvällen och det är inte så stor risk att man vaknar av att tangentsbordsknatter klockan tre och fyrtio, eller av dialoger från Kvinnofängelset som letat sig in från teven till mitt sovrum. För när det är höst och vardag, då är det tyst om natten.

Vid den här tiden har man också börjat att tända ljus om kvällarna, man har hittat tillbaka till tedrickandet och broschyrerna om olika sätt att förkovra sig i studiecirklar har börjat ramla in i brevlådan.
Det är ett hösttecken så bra som något annat när man sitter och bläddrar i dem och funderar över om man själv ska anmäla sig till någon av de spännande kurserna (det gör man aldrig) och /eller vem som anmäler sig till "Samtalsgrupp för män".

En annan skön grej så här på hösten är att det inte börjat snöa ännu, men man måste ändå börja klä på sig och man får huttra lite, till skillnad från att klä av sig och klä av sig, men ändå nästan smälta bort. Det spännande!

Den ultimata höstgrejen händer i alla fall nästa vecka då jag och en kompis ska ut och plocka svamp. Själva nöjet är att kliva omkring, leta, trampa på svampar som ser äckliga ut, bryta pinnar och fika. Det är en bonus om man hittar ätliga svampar.

PK hade spelat in ett blandband utan blandning. Det var enbart "Summer in the City" med The Lovin Spoonful som gick på repeat, repeat, repeat på hög volym ända tills vi somnade.

Vad jag älskade hans skratt och hans avslappnande sätt att se på tillvaron! Vi skulle bo överallt, sa han, men alldeles säkert i Helsingborg eftersom det låg nära kontinenten så vi kom ut i världen direkt.

Innan vi flyttade någonstans så hade varsin lägenhet på Pettersberg. Jag bodde i en etta med kokvrå och sovalkov och Peter med sin kompis Roger, som han delade tre rum och kök och en garderob full med möss som de födde upp till att mata alla deras ormar i terrariet med.

På våra stereoapparater spelades Thin Lizzy, Santana, ZZ Top, Pat Benatar, Queen, Frank Zappa, Simon & Garfunkel, Judas Priest, Van Halen, Dire Straits, Neil Young, Ebba Grön, Bob Marley, Nationalteatern, Bowie, Genesis, ACDC, Pink Floyd, Ted Nugent, Black Sabbath, Ozzy, Rainbow, Pretenders och underbara The Police.

Peter hade en fri själ och sa att man aldrig skulle släppa taget om saker man tyckte om att göra, och så länge jag var jag skulle han älska mig. Man skulle inte aldrig förändra sig eller göra sig till för att någon annan ville det, menade han. Och det älskade jag honom för.

Efter ett och ett halvt år kravlöst förhållande släppte vi varandra helt utan bad feelings då vi helt enkelt hade blivit för olika. Växt ifrån varandra är ett annat uttryck.

Sista gången jag träffade Peter var lustigt nog i en hiss i ett av Pettersbergs andra många höghus. Han klappade mig på min höggravida mage och önskade mig lycka till. Vi var båda tjugofem år och jag väntade mitt andra barn. Själv skulle han till Sri Lanka efter att nyss kommit hem från en långresa. Han gjorde inget annat än reste omkring sa han, men PK skulle bara komma att bli tjugosex år då han nästan exaxt ett år senare dog på en av hans tripper runt om i världen.

Men för mig är inte Peter död, han är fortfarande ute och reser. Det är faktiskt också delvis sant då man inte vet vart man tar vägen efter man gått hädan, eller starvat av som PK skulle ha sagt.

Tjugotre år senare sitter jag här och spelar "våra" låtar på Spotify, skrattar för mig själv och funderar över hur jag 
som inte är någon på-repeat-människa kunde stå ut med "Summer in the City" på det viset och högt, högt tills vi somnade.

Gud för en dag

Från albumet Gånglåt från Knutby

Text och musik

Ewert Ljusberg

    Har du drömt nå’n gång att va’
 Gud för en dag? Inte jag!
 Tänk att va’ Gud och höra dom
 dumheter män’skor tjatar om.
 Allt skryt om vem som lidit mest.
 Och ”Gnällväggen” – åh, vilken pest!

 Mest pinsamt: När dom gång på gång
 försöker smickra dig med sång
 på alla språk: ”Allah ahkbar!”
 ”O, my Lord, how great thou are!”
 Jag skulle vråla när dom bad:
 ”Ursäkta mig – jämfört med vad ?

 Jag finns i allt och i all tid.
 Håll truten! Ge mig lite frid!
 Vad är det med er? Är det lönt
 att be er slappa? Tänk vad skönt!
 Va’ lycklig eller vrång och sur.
 Ni har fri vilja – eller hur?

 Vill ni sabba? Var så god!
 Att skapa är nog mer mitt bord.
 Va’ arslen tills ni lärt er se
 jag har en bättre sida med.
 Men om ni vill ha bildbevis
 så vägrar jag att säga ”cheese”!

 Lagar som trädde i kraft den 1 augusti 2010. Bra eller Anus?

De som reser utomlands har ett grundläggande ansvar. Den som får hjälp av staten vid en katastrof ska betala vad vård och evakuering har kostat.
Utrikesutskottet 2009/10:20 Beslut 28 april 2010 

Anus!

Handläggningen av tillstånd att använda radiosändare moderniseras och förenklas.
Trafikutskottet 2009/10:18 Beslut 26 maj 2010 

Bra!

En ny radio- och tv-lag innebär bland annat ändrade regler för reklam och för on demand-tjänster. Kravet på radiostationer att ha eget material och program med lokal anknytning slopas. Närradio får sända över större områden än en kommun. 

Konstitutionsutskottet 2009/10:25 Beslut 15 juni 2010 

Bra!

Överskottsmålet för de offentliga finanserna blir obligatoriskt. Regeringen ska ge riksdagen en redovisning om hur det går två gånger per år.
Konstitutionsutskottet 2009/10:39 Beslut 15 juni 2010 

Bra!

Moderföretag slipper att upprätta koncernredovisning om alla dotterföretagen är av ringa betydelse.
Civilutskottet 2009/10:22 Beslut 16 juni 2010 

Anus!

Tobakshandlare som säljer till minderåriga kan få försäljningsförbud i sex månader. Butiker som ska sälja tobak måste anmäla det på förhand till kommunen.  

Socialutskottet 2009/10:25 Beslut 16 juni 2010 

Bra!

Socialtjänsten får tala med barn utan föräldrarnas samtycke i bland annat barnavårdsutredningar. Domstol kan besluta att barn ska ha en person som umgängesstöd med när barnet träffar en förälder som det inte bor med.
Civilutskottet 2009/10:20 Beslut 17 juni 2010 

Bra!

Brott mot regler om förpackning och märkning av kemiska produkter kan straffas med böter eller fängelse i upp till två år. Samma gäller den som släpper ut otillåtna ämnen på marknaden.
Miljö- och jordbruksutskottet 2009/10:30 Beslut 17 juni 2010 

Bra!

När en annan person använder någons kontokort eller bankdosa ska den drabbade stå för upp till 1 200 kronor av de försvunna pengarna om en pin-kod har använts. Kontohavare som har varit grovt oaktsamma kan tvingas stå för hela beloppet.
Civilutskottet 2009/10:19 Beslut 21 juni 2010 

Anus!

Den som får sin fastighet exproprierad får högre ersättning.
Civilutskottet 2009/10:21 Beslut 21 juni 2010 

Anus!

Alla företag som sysslar med betalningsförmedlingar, exempelvis tobakshandlare och telefonbolag, måste ha tillstånd. Betalningar i euro inom EES-området ska vara lika enkla som nationella betalningar. Avgifter för betalning med kontokort förbjuds.
Finansutskottet 2009/10:30 Beslut 22 juni 2010 

Bra!

Bara behöriga lärare ska få fast anställning. Reglerna blir lika för kommunala skolor och friskolor. Profilklasser för elever med särskilda färdigheter införs i årskurs 7. Det individuella programmet på gymnasiet avskaffas. Alla elever ska ha tillgång till elevhälsa och skolbibliotek. Förskolan blir en egen skolform.
Utbildningsutskottet 2009/10:21 Beslut 22 juni 2010 

Kan inte ta ställning, för många beslut i samma stycke

Kontrollen skärps av produkter som kan användas militärt eller för att tillverka massförstörelsevapen.
Utrikesutskottet 2009/10:25 Beslut 22 juni 2010  

Bra!

Lagar som träder i kraft 1 september. Bra eller Anus?

Uppgifter i brottsregistret om personer som var under 18 år när brottet begicks ska strykas efter fem år, i stället för efter tio år.
Justitieutskottet 2009/10:28 Beslut 19 maj 2010 

Bra!

Nyanlända invandrare som lär sig svenska snabbt får en sfi-bonus på upp till 12 000 kronor skattefritt.
Arbetsmarknadsutskottet 2009/10:12 Beslut 20 maj 2010 

Anus!

Föräldrar blir skyldiga att betala skadeståndet när deras barn har begått brott. Skyldigheten gäller summor upp till ett femtedels prisbasbelopp (motsvarar i år cirka 8 500 kronor).
Civilutskottet 2009/10:23 Beslut 26 maj 2010 

Anus!

Luftfartsverket blir av med sitt monopol på flygledningstjänst. Flygplatserna kan anlita ett privat företag för flygledning. Oregerliga passagerare kan dömas till böter eller fängelse. Polisen får ökade möjligheter att göra stickprovskontroller av flygbesättningars nykterhet.
Civilutskottet 2009/10:15 Beslut 26 maj 2010 

Anus!

100 medlemmar räcker för att en miljöorganisation ska ha rätt att överklaga domar och beslut enligt miljöbalken. Myndigheter och kommuner har ansvaret för att miljökvalitetsnormerna uppfylls.
Miljö- och jordbruksutskottet 2009/10:24 Beslut 17 juni 2010 

Bra!

Det behövs inget tillstånd för att avverka svårföryngrad skog eller skyddsskog, en anmälan till Skogsstyrelsen räcker, så länge det inte är fråga om fjällnära skog.
Miljö- och jordbruksutskottet 2009/10:28 Beslut 17 juni 2010 

Bra!

Läkare ska till Transportstyrelsen anmäla körkortsinnehavare som är ”olämpliga” som förare, inte bara de som är ”uppenbart olämpliga”. Kravet vid privat övningskörning att körkortsaspirant och handledare ska gå introduktionsutbildning samtidigt slopas.
Trafikutskottet 2009/10:22 Beslut 17 juni 2010 

Bra!

Det går inte längre att skicka brev utan porto och få det utdelat ändå. Post- och telestyrelsen behöver inte utse en postoperatör som ska sköta den samhällsomfattande posttjänsten, om marknaden sköter det på egen hand.
Trafikutskottet 2009/10:19 Beslut 22 juni 2010 

Bra!

Kommunerna tar över tillstånden för att hantera explosiva varor från polisen.
Försvarsutskottet 2009/10:6 Beslut 23 juni 2010 

Hmm.. Kan inte ta ställning!

En ny myndighet, Patentombudsnämnden, inrättas för att sköta auktorisation och tillsyn av patentombud. Patentombud behöver inte vittna i domstol om sådant som de har fått veta i förtroende av sin huvudman.
Näringsutskottet 2009/10:20 Beslut 23 juni 2010 

Bra!

Ro

Blogginlägg från den 31 juli 2007. Fortfarande lika aktuellt, minus cigaretterna.
 
Insjövattensdoft är sumpig, men gör mig mer glad än havsluft eftersom den påminner mig om den sammansatta lukten av bland annat lövmaskblod, termoskaffe och plasten från öskopan på botten av båten som pappa och jag var ute med i ur och skur. Det var roligt, tryggt och spännande att sitta i fören och skrikberätta om allt vad man såg till pappa.

Vi åkte till grund och holmar med kast och pimpelspön och pappas egentillverkade tackel. Abborre skulle vi ha och vi följde efter måsarna där de dök som mest för där var det påslag, sa pappa och så stannade han motorn och bad mig slänga i draggen. Jag undrade en gång om det var isberg, de där stora stenarna utanför krafvärmeverket, och pappa Sven skrattade och sa javissörru, men så berättade han att det var fågelskit och måsarnas bästa rastplats.
 
När det var vinter så åkte vi bil någon mil utanför stan och promenerade sedan flera kilometer ut på isen. Pappa borrade upp hål och struntade för det mesta att ta bort issörjan med sleven, utan använde bara händerna. Jag kom att bli likadan, köldtålig, och har till priset av detta fått händer som ser ut som de är tio-femton år äldre än resten av kroppen.


Igår när jag gick längs mälarstranden drog jag in sjölukten och tänkte på att jag längtade efter att "vara där ute" igen. Att jag vill sitta som min pappa gjorde, med en cig i munnen, mugg kaffe i handen och sakta veva in reven och titta in i solnedgången. Jag förstår nu som vuxen att det är bland det mest meditativa man kan uppnå om man heter Sven eller Suzanne och har svårt att vara stilla. Det är då, med kastspöt och siluetten över stan man inte behöver säga något, man förstår allt ändå.

Somriga saker

Solglasögon, färskpotatis, äta jordgubbar, sjunga Evert Taube låtar, skrubbsår, klippor, klädstreck, plastbunke som man skrapar färskpotatis i, sandaler, veranda, bryggor, steklar, hallonhäckar, het asfalt, hemgjord isglass, bersåer, utburna brickor med kaffekoppar och saftglas, killar i badshorts, parasoll. 

Inmutade platser på stranden, krocket, brännässlor, filt på gräsmatta, utegrill, män som grillar, Allsång På Skansen, Power Meet, leta mask, kylväska, båtar, immiga nubbar, meta dansbanor, krusbär, tanter som går i bh i sina trädgårdar, utomhusdusch i sommarstugan, vattenspridare, plastmuggar som alltid blåser i väg, husvagnar med förtält.

Sommar i P1, Liseberg, uteserveringar med utifall-fleeceplädar, hammock, grillglace, män med bara överkroppar, badbollar, Gröna Lund, iskall öl, badmintonnät som har hängt ner sig och kvällsdopp. 

And his mama cries

"People, don't you understand
the child needs a helping hand
or he'll grow to be an angry young man some day
Take a look at you and me,
are we too blind to see,
do we simply turn our heads
and look the other way"

Texten är från låten In the Ghetto eller The Vicious Circle som var dess originaltitel. Mac Davids skrev och komponerade den och Elvis Presley gjorde den känd 1969.

För fyrtioett år var det i andra länder som ghetto-stuff hände,  i Sverige var låten bara en vacker och sorglig ballad eftersom vi hade "byggt bort" fattigdomen. Nuförtiden föds det många barn i vårt land som växer upp till arga unga män och kvinnor, då klyftorna i samhället än en gång blivit en klassfråga.


De har många gånger inget hopp, de känner att de inte har några möjligheter, då det ofta handlar om i vilken familj de föddes in i. Såna aspekter var inte avgörande tidigare, eller åtminstone inte från 60-talet och fram till 90-talet.

Det finns familjer som "lever på" försörjningsstöd, A-kassa eller sjukersättning. Inte för att det är roligt eller för att de är lata, utan för att de är arbetslösa och/eller sjuka. I såna familjer får  många barn växa upp. De får se och höra ledsna, tröstlösa föräldrar, bli vana med att vara utan saker eller upplevelser för att föräldrarna inte har råd, kraft eller ork. 

Men alliansregeringen med arbetarpartiet i spetsen, har hittat utvägar. Att ta tillbaka det gamla nedlagda "statarsystemet" är ett exempel. (det vill säga att folk får flytta på sig dit det finns jobb). Även om personerna är sjuka eller om arbetet inte ens vara säkrat med fast anställning. Folk ska att bryta upp, sälja sin lägenhet/villa och lämna hemorten. Folk ska göra rätt för sig helt enkelt. Att barn och ungdomar tvingas med på den resan och tappar sitt sociala nätverk för en obestämd tid, sådant tänker man inte på.

Att pappan med svår diskbråck eller mamman som varit psykiskt sjuk i många år inte längre får sjukersättning utan placeras i arbetslinjen är för allas bästa, tycker regeringen. 

Alla för de som har pengars bästa, menar jag. 

Eller så kan människor ta arbeten inom RUT. (Rengöring-Underhåll -Tvätt) Man jobbar hemma hos människor som har svårt med sina livspussel och behöver hjälp med diverse göromål som känns skönt att lämna bort. Samma personer kan sedan dra av detta på bekostnad av våra gemensamma skattemedel.

De som arbetar som pigor och drängar (menar inget nedsättande med det) har dessvärre inte råd att använda samma tjänster. De ska vara glada att de har jobb, göra rätt för sig och hålla käften. 


Jag själv skulle inte kunna se mig själv i spegeln om jag nyttjade dessa tjänster. Det är ett jobb, ja. Men ett ojämlikt arbete som subventioneras av staten för att vissa människor ska få det lättare i tillvaron. En reform som innebar att många som tidigare hade "svarta" hushållsnära tjänster nu kan känna sig trygga och få ännu mer i plånboken och även tror sig bidraga till en god fucking gärning.

Garanterat är det inte bara mammor i Chicagos slum som gråter när de ser på sina barn. (Ja, det finns abort. Vad dum jag var som inte tänkte på det!) In the Ghetto har blivit en relevant sång som man borde ta på allvar, det är bara att sjunga med i strofen: 


"Take a look at you and me,
are we too blind to see,
do we simply turn our heads
and look the other way"


Vidare är det här min uppfattning om hur RUT-avdraget kan se ut i praktiken (jag har haft inlägget utlagt i en annan blogg tidigare)

Charlotte

Jag tycker att det är suveränt att man numera slipper ha svart hemhjälp eftersom det på många sätt äventyrar både ens hem och anseende. John och jag har nu nu flera personer som kommer hem till oss genom att vi anlitade ett seriöst företag som tillhandahåller olika slags hushållstjänster.
 
Vi har en Nettan som sköter städning, tvätt och strykning, Jimmy som skjutsar barnen till träningarna och en Olle hjälper oss med vår stora, härliga trädgård.

Det hela har kommit att bli en stor avlastning för oss eftersom våra arbeten kräver så mycket. Man ska verkligen inte klaga då vi båda trivs och kan göra karriär samtidigt, men fritiden har i princip fått gå till att sköta hushållssysslor och det är ingen av oss särskilt bra på eller tycker om heller för den delen.

Den nya skattelättnaden för hushållstjänster är en utmärkt kombination på många plan. Anders Borg och Maud Olofsson tänkte på allt när de lämnade in förslaget. Att man skapar mer jobb, man får livspusslet att gå ihop och att det blir mer jämlikt. Sen får väl både John och jag tillägga att det är ett faktum att vi får mer i plånboken då det dessutom är avdragsgillt och det är ju också en bonus.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jeanette

Nu har jag äntligen fått ett jobb, eller flera kanske jag ska säga! Jag arbetar hos fyra olika familjer och har lyckats få ihop det till en heltidstjänst. Mina arbetsuppgifter är allt ifrån att tvätta och städa hos familjer, till att laga mat och passa barn vissa kvällar i veckan. Sedan jag blev varslad och uppsagd på min gamla arbetsplats och har stämplat i nästan ett år, blev jag uppmanad att söka dessa arbeten och lyfter nu en lön på 19 200 kr/mån före skatt.

Det underlättar mycket för mig att ha en bättre ekonomi men samtidigt känner jag att jag inte hinner med så mycket annat än att jobba och sköta hemmet. Det är väl inget man är ensam om, så man ska väl inte klaga. Jag har ju i alla fall ett arbete.

Mina barn är ganska självgående nu när de nästan är tonåringar. Jag hjälper dem såklart med läxorna och brukar cykla med dem till träningarna, men ibland tycker de att det är lite pinsamt att ha morsan med. Det må så vara, men jag tycker att det är otäckt när de ska hem själva i mörkret och sen är blir det ju också en gemenskap att stå och titta på träningar och matcher, även om ungarna själva kanske inte uppskattar det ännu.

För övrigt trivs jag bra i min nya lägenhet, även om det först kändes trist att behöva flytta från den andra med uteplats då ekonomin inte tillät att vi kunde bo kvar där. Jag har i alla fall en stor balkong som jag har inrett i sommar och det blev mycket kryddor och örter som jag har kvar nu till både hösten och vintern så det känns roligt att krydda vardagen med. Haha!

Har också tänkt på att skaffa en bil igen, det var inte helt omöjligt att jag kunde få lite extratimmar sa de på firman jag jobbar hos, så då kommer jag ha råd.

Nattens lullaby, en höstsång mitt i sommaren, med Eva Cassidy där hon framför Autumn Leaves, live at Blues Alley.

Det har varit varmt. Varmaste sommaren sedan 1880 kunde man läsa idag, och de allra flesta människor njuter. Nätterna är jobbiga tycker jag. Det är närmare trettio grader inne, kanske går de ner till tjugofem, och jag vaknar varje natt med hoptrasslat hår, lakan, ja allt som går att trassla och mardrömmarna är fler än någonsin.

Vi är inte beredda på tropiska hettor i det här landet. Få av oss har air condition i våra bostäder, som är brukligt i länder där det är varmt. Vi är däremot förberedda (aldrig skåningar i och för sig) att kylan ska slå till. Många går böjda och hukade från oktober till typ maj/juni och förbannar att de har fötts i fel land. Och jag tycker inte att det är någon big deal, är väl bara att klä på sig liksom.

Svenskarna beter sig konstigt när värmeböljorna sköljer. I stället för att söka skugga eller vila så ligger vi och pressar oss vätskelösa och premaligntmelanomar utan solhatt och  långärmade bomullströjor.

Nåväl. Den underbara och varmaste sommaren sedan 1880 har tagit musten ur mig. Har inte orkat göra så mycket mer än att multibadat i Mälaren eller hållit mig inne under takfläkten i sovrummet med laptopen och haft maratontittande av Six Feet Under.

Annars letar jag speciella saker på Youtube och nyss fann jag denna suveräna klippning av väl valda scener från filmerna Utvandrarna och Nybyggarna, med Helen Sjöholm som sjunger Du måste finnas från musikalen Kristina från Duvemåla i bakrunden.


Väl värd att se och lyssna på!












 

Power Meet under några år

 Lördagen den 6 juli 2002

Jag och min syster har (som vi brukar) jobbat vid Johannisbergs flygfält och sålt diverse skit till de så kallade raggarna. Det är nämligen de raggare som aldrig kommer till crusingen beroende på flera orsaker. Men alla orsaker har med alko att göra.

Jag försöker verkligen förstå mig på dem. Jag anstränger mig att tänka mig dem som "vanliga människor" som står i en Bankomatkö en vanlig tisdag eller handlar Aftonbladet på Q8, men det är svårt för det mesta.
 

Speciellt när någon kommer fram och vill visa ett nyinköpt klistermärke där man kan läsa: "Varför köpa en neger när det finns svartskallar? Jag fattade varken handlingen eller meningen. Med något.

Och hur seriös uppfattas man när man står och drängpissar mitt ibland en massa folk? Jo, tokrolig för de invigda och sina polare. Nej, jag vet inte om jag orkar tjäna några fler pengar på dem ett år till...

Torsdagen den 3 Juli 2003 

Raggarna har äntrat staden nu. I närheten av mina föräldrars stuga har raggarna sin camping och på väg ut till samma stuga så såg jag hur de hade börjat köa för att komma in. Man hade husvagnar i käckt schackrutigt, släpvagnar med tältställningar och alla andra möjliga camping-varianter i varierande färger och mönster.

Men det verkar inte vara mycket klistermärken att prata om i år. Verkar vara ute med detta. Inget "Flina du Svensson, vi har din dotter i baksätet" eller "Michael Jacksson ÄR en neger". Det kanske är inne med något helt annat, men det får vi se på söndag, om inte annat så kommer det finnas spår av mycket annat längs Sjöhagsvägen.

__________________________

070707

Jag tror inte jag har åkt raggarbil sedan jag var ung, men igår fick jag i alla fall det stora nöjet att vara passagerare i en ljusblå Dodge-61 som min kompis Sussi helt plötsligt och lustigt fick förfrågan om att köra. 

Denna kvinna har typ alla körkort man kan ha, så jag satt tryggt där bak i bilen och kunde koppla av som vilken raggare som helst. Jag moonade såklart inte, satt bara och vinkade till folk som satt bänkade efter vägen. 

Målet var "Campingen", där bilens ägare hade sitt sällskap, husvagn och det obligatoriska förtältet. Där hamnade vi också så småningom och det blev lite party-party och mycket senare en lång vandring tillbaka till stan.

_______________________

Torsdagen den 3 juli 2008

Vi satt och pratade om vi ändå kanske skulle flytta till en varsin husvagn eller helst en båt om det blir marknadshyror här nere i city. Jag var hembjuden grill hemma till min goda vän innan vi skulle ner och titta på pro-cruisingen nere vid Lögarängen. 

Vi satt där och avnjöt den goda maten och hade som vanligt en massa ämnen att avhandla. Att vi valde torsdagkvällen beror på att jag ska resa bort på lördag och inte kommer att kunna sitta längs något stråk under fredagsnatta, ej heller i någon raggarbil. (som om det sista skulle vara något traditionellt)

Men förhoppningsvis kommer det bli en tradition att just vi två minglar någon kväll under Power Meet-dagarna i fortsättningen, vi började ju så fint förra året. 

Lördagen den 3 juli 2009

....fortsättning följer den 9 juli 2010

6 juli 2012

Jag följde inte upp den 9 juli 2010, men minns att Sussi fick ett samtal om att hennes djur hade skrämts av åskan och smitit ut från huset, så hon fick åka hem, men de hittades som tur var.

Däremot kommer jag istället att göra från och med idag, dokumentera Big Power Meet tills det är över på söndag. En mer intressant företeelse finns inte enligt mig. Folk reser långväga för att delta i detta möte, där man verkligen får vara sig själv en stund. Industrimentaliteten i vår vänliga stad är numera som bortblåst, ty man sitter, står och ligger efter vägarna runt cityringen och Lögarängsvägen med medhavda mat - och drycksäckar och trivs.

Det skulle aldrig gått för sig förr, att hålla på att bete sig på samma sätt som folket bak i bilarna. Nej, vara glad och...och flamsig gick inte för sig. Möjligtvis att man tillät sig att bli lätt uppsluppen på en kräftskiva efter några supar.

Jag gillar Power Meet numera, eftersom att det har öppnat upp det lättsamma som vi så väl behöver. Att generationer sitter sida vid sida och ler i samförstånd när det kommer en monsterbil där folk sitter och badar på flaket och efter det fyra bilar i rad med unga herrar som visar röven är sådant som sker.

Är det kul det? Ja, det som är kul är att subkulturen som varit så hatad, plötsligt blivit rumsren då alla kan vara med i den. Allt blir ett enda stort Hihi, vill du ha en till kycklingvinge? och så låtsas man inte om den där killen med alla finnarna på skinkan som paltade ut bärs så att det stänkte på en.

Visst finns det en baksida, precis som det gör vad det gäller Vasaloppet, O-ringen, de otaliga musikfestivalerna och alla andra stora evenemang där det samlas mycket folk, men det roliga och lättsamma överväger. 

Snygga bilar, skön musik, härliga (!?) och glada människor är det vad jag ska vara omkring nu i några dagar. Garva, äta, dricka, iaktta, fota för sedan dokumentera det här, mest för min egen skull, men även som en slags hyllning till "Det Stora Spektaklet".

Normal?

Vad har Six Feet Under, American Beuty och True Blood gemensamt? Jo, manusförfattaren, producenten och regissören Alan Ball.

När jag tittar på produktioner av honom så känner jag igen mig. Jag menar, är det inte vanligare med dysfunktionella familjer, snarare än de funktionella?  

Det räcker med tonfallen, gesterna, förnekelserna och förhoppningarna i de konstellationer som inte alltid består av den lyckliga kärnfamiljen han presenterar. Man behöver inte vara en vampyr eller shapeshifter för det.

Som någon en av karaktärerna säger i ett avsnitten av Six Feet Under: "Det är inte normalt att vara så där normal. Att så kliniskt hålla ihop sig för att folk inte ska tycka att man är onormal..."

Tomas Alfredsson, Lars Norén och Lars von Trier är tillsammans med Alan Ball specialister på att skildra  "konstiga" människor som de flesta tittare (läs åtminstone jag) känner igen sig i och på det viset blir rollfigurerna normala. Åtminstone inom oss. 

Man vill hellre göra dem igenkännbara genom andra man har omkring sig, än att erkänna ens likheter med till exempel Jan Banan och hans kvinnosyn eller den überneurotiska modern som kräver och kväver sina barn med uppmärksamhet och  tacksamhetsskuld.

Och hur är det med hemligheter, har vi inte alla såna? Kan vi inte också bland kännas oss lite halvt paranoida för att folk ska få reda hur vi egentligen är? Jaså, inte det...

Omkring den 1 juli

30 juni 2008

Jag har lyssnat på några av pratarna i Sommar i P1 (för det går alldeles utmärkt att göra det precis när man vill via webbradion på deras hemsida) och tänker så fortsätta för att sedan i höst rangordna dem och lägga ut listan här i bloggen. Ska ha två kategorier, hur intressant själva pratet var samt sommarvärdarnas musikval.

En tidig reflektion är i alla fall att någon varje år måste välja "Ute Blåser Sommarvind". För mig står visan för ensamhet och rädsla över att man aldrig mer får komma hem. Det var en sommar som jag var hos släktingar i Hälsingland och vi besökte några bekanta till dem ute på landet. Flickorna som bodde där ville leka och stängde in mig i en sorts kammare som hade en gammal bonad på väggen som just löd: Ute blåser sommarvind .

Det luktade Vallby Friluftsmuseum där inne, varmt gammalt virke. Ensam och rädd rabblade jag texten till visan och inte såg jag min mor vandrandes på den grönan äng genom fönstret från kammaren, bara de där jäntorna som skrattade åt mig.

På min låtlista (om jag fick vara sommarvärd) skulle i alla fall Pugh finnas med. Liksom Merit Hemmingson och The Police, samt Monica Zetterlund, Bach, Sylvia Wrethammar, Cornelis Wreeswijk, Bob Marley och Skäggmanslaget.

Och så skulle tala om vad som egentligen hände den där gången.

30 juni 2009 

Jag började dagen med att hitta och lyssna på "Sommar med Cornelis 1983" när jag egentligen bara skulle kolla vilken som var värd för dagen. Sommar i P1 firar 50 år i år och med det låter Sveriges Radio oss lyssnare välja och vraka bland en massa godbitar som sänts genom åren. För mig blev det inte så svårt då jag älskar att lyssna på trubadurer i allmänhet och Mr Cees (Kejs) i synnerhet. Han visste vad han talade, diktade och sjöng och hade liksom full koll på hur det var att gå i trasiga skor, och inte bara i sina egna.

I vintras då jag visserligen låg utan skor i min säng, men likväl trasig, sjuk, ledsen och synnerligen pissed of på det mesta, så läste jag boken Ett BLUESLIV - berättelsen om Cornelis Vreeswijk av Klas Gustafson.

Pocketupplagan fick följa med ned i badkaret där den blöttes upp en smula (ni kommer få tillbaka den som inbunden, Hanna och Jocke)och framför spisen där virginoljan fläckade ner vissa sidor, då jag fick hålla upp boken mot den fula och stora lampan med lysrör för att kunna läsa medan jag lagade mat. När jag sedan kröp ner i sängen igen och kollade på dokumentärfilmerna om Cornelis så upplevde jag det facinerande då han fanns där på skärmen och sa de saker som boken just berättade. Samtidigt.

För ett par år sedan hade jag dessutom glädjen att se och höra hans gamle kompis Ewert Ljusberg uppträda i Västerås. Ljusberg bjöd på flera timmar med visor, anekdoter, imitationer (av bl a Vreeswijk, Fred Åkerström och Evert Taube)och hoppfulla lyckönskningar om att vi medborgare ska reagera mera och tillsammans med sådana människor kan jag inte annat än känna mig trygg och road.

Idag fortsatte det i roandets och på något sätt trygghetens tecken. Jag fick besked om olika åkommor, där någon var positiv medan en annan var rätt trist fast ändå inte överraskande. Mina smärtor kommer att vara kroniska, dock inte dödliga och det betyder att jag har all tid i världen att göra vad som helst. Så jag kör på.

Och ni som kommer att lyssna på "Sommar med Cornelis 1983" genom att klicka er fram via "Sommar i P1", och som till och med känner mig, kommer såklart att förstå varför jag blev på så gott humör då jag fick avsluta dagen med "Sommar med Cornelis 1983 - del 2

 30 juni 2010

Ett uppriktigt, roligt, skört och spännande sommarpratande av Per Holknekt - Lyssna direkt om du trycker här