Man bara är

Nej, det har inte blivit av med att skriva här, har haft för mycket att göra ´sa flickan. (dvs jag) Tänk att just de orden, "´sa flickan", kan komma att uppfattas småfräckt i sina sammanhang. Är det inte det ena så är det det tredje, sa samma tjej och blödde näsblod. Jag menar, man vet ju...

Vadå haft för mycket att göra, vad har du sysslat med då, kanske intresseklubben undrar. Allt och inget svarar jag, man är om sig och kring sig och tiden rullar på. Man skriver på andra ställen än i sin blogg, då den genuint trevliga och roliga känslan av att reflektera och sedan dokumentera på något sätt har försvunnit i och med att bloggarna mer och mer har blivit ett slags "Hej, hej, hallå dagboken! Idag hade jag på mig mina svarta jeans från Kuyichi"

Nåja, nu ska vi inte vara såna. Jag är ju en fuskare som även lägger ut mina gamla inlägg när jag inte pallar skriva nya. Men jag kan ändå berätta att dagens outfit är ett par schyssta blåjeans från ICA MAXI och en urläcker top i off white med en tiger på från Gina Tricot som jag fick av Marianne i somras .  

Här följer även ett blogginlägg från 1 december 2000


Jag har just klivit ur en TP-period, (Trivial Pursuit) där en vän och jag haft turneringar, där bäst av tre spel har gällt och vinsterna varit symboliska såsom en tia eller en flaska whiskey. Dagen innan han skulle åka tillbaka till Lule stod det ett lika i set, men jag ledde det tredje gamet med fem tårtbitar mot tre. Men varför får man alltid så larvigt lätta frågor när det gäller?
 
Jag får sällan briljera, tycker att jag kan lite om mycket om man säger så, men det är rätt trist att oftast få besvara frågor som: Vad heter Tjorvens hund? när man har tårtbitsvarning, och motståndaren får kluriga frågor som både han och jag kan när det inte gäller något

Hur som helst så fick min vän en fråga i vår sista TP-session som till en början verkade vara en värdelöst-vetande-fråga,  men efter att jag läst upp svaret för honom så blev det början till en intressant diskussion. Han lovade också att ta upp frågan på hemorten. Vilken succé han skulle kunna göra med denna frågeställning som ingen annan tänkt på att diskutera. Nämligen, vad är det som gör råttan så sårbar mot råttgift?

Svaret är att råttan inte kan kräkas. En del filosofiska aspekter kommer ju till en när man man fick detta fakta serverat. Mycket i historien skulle kunnat sett annorlunda ut om råttorna hade kunnat kastat upp. Pesten hade kanske kunnat undvikits att spridas så lätt med avmagrade och trötta råttor, istället för snabbt förökande och feta gnagare som slog sina lovar överallt.
 
Som sagt ett överraskande ämne som sånär tog över mitt tänkande för en tid. Till exempel vem det var som kom på råttans svaghet och när. Så gott folk, spela Trivial Pursuit och upptäck en ny dimension i lärandet. För det du trodde att du kunde, vet du inte. Det du vet får du aldrig besvara, samt det du aldrig trodde fanns, existerar verkligen (tror du).