Roasting and recycling

Flera gånger när Johan Rheborg har blivit roastad av sina vänner så har de häcklat honom med att han alltid lägger upp sina bilder på Facebook. Nästan varje dag är det nya med skuggor på snön, vågiga sanddyner eller barn i motljus.  

Jag är likadan, alltså att jag lägger upp foton på Fejjan, men inte varje dag och bara en tjugondel av alla bilder jag knäpper. Det är bara för min egen skull, men jag har känt mig så pass träffad och jag tänkt att; jaa, det där skulle mina vänner kunna roasta mig med också.
 

En annan sak de kunde ge mig gliringar för är jag då och då återanvänder mina gamla blogginlägg. Att jag inte längre orkar skriva nya och larvar mig med begagnat skit. Och det stämmer lite det också, men så är det även roligt att läsa vad man gjorde för tre, sju, eller tio år sedan (tycker jag då) samma datum som dagens och lägga upp det igen.

För tio år sedan idag skrev jag följande (då hette det för övrigt inte blogg, utan bara dagbok-på-nätet)
 

Datum 2001-01-27
 

Jag fick hjälp med att rensa mitt avlopp i köket i går.
En mycket snäll man med vackra armar och händer tyckte att jag handfallen ut när jag skulle ta mig för dilemmat, så han bara tog över.Jag såg fascinerat på hur koncentrerad han var när han var tvungen att lossa på precis allt. Jag fick hjälpa honom att dra upp ärmarna på tröjan och ta av klockan och ibland bad han mig hämta saker som behövdes.
 

Nu känner jag ju den här mannen, ganska väl dessutom, men rörelserna och spelet i hans ansikte var alldeles nytt för mig. Det var en man i arbete som var totalt bortkopplad ifrån omvärlden för att ta itu med saker och ting. Hans kisande blick bedömde situationen mycket väl och hans händer visste precis vad de skulle göra. Även om det inte behövs speciell styrka i att rensa avlopp, så gav det ändå en inblick i musklernas arbete. 

När det sedan var färdigt så var jag överlycklig.
Stoppet var borta och framför mig stod han, lite rufsig i håret så där, och med sina händer som skulle tvättas. Händernas vener syntes tydliga, så som de aldrig gör på kvinnor, snusen behövdes spottas ut och det hela var bara...så manligt.  Ett mycket vackert scenario tack vare ett stopp i ett avloppet.

Puss och tack P!
Du berikade min dag

En sång och en film

Vi brukar kalla det för "Jaså-säger-du-det-lägen" när vi hör talas om situationer där människor som lovat att dyka upp inte gör det. Någon har handlat hem grejsimojs och fixat till och så backar folk ur i sista minuten för att..ja, what ever. Elakt är det i alla fall.

Frasen är början på en refräng ur en låt som heter "Den stora dagen". Vikingarna spelade in den och hade den med bland sina Kramgoa Låtar 1982. Dansbandslåtar har aldrig varit någon favorit hos mig, men det här blev som en sorglig film framför mina ögon när jag hörde den första gången. En gammal tant som har donat hela dagen och väntar hem sina barn till sin födelsedag, och unge efter unge lämnar återbud.

Tryck här för att läsa hela texten

Om det inte orkas med att läsas så kan jag upplysa om att själva refrängen lyder följande:  Jaså, säger du det, du kan inte komma ifrån. Du tog fel på vilken dag det var. Nej, det gör ingenting om det är nåt bara ring. För jag finns ju här var dag.

Jo, tjena vad någon kanske finns kvar var dag! När man har lust att dyka upp på riktigt, så kanske personen är borta/har strukit bort en ur sitt liv. Eller så vill karma-lagen att man får smaka på sin egen medicin med nedbrunna ljus och ljummet kaffe för att någon denna gång tyckte att man själv var sekundär.

Att jag kom att tänka på det allt det här beror på att jag nyligen har sett den fantastiska, svenska filmen Darling. Det är en "Jaså-säger-du-det-känsla från första till sista scenen, utan en enda gammal dam inblandad. Däremot finns Eva, (Michelle Meadows) en överklasstjej och Bernard, (Michael Segerström) en nyskild optimist till allting. De träffas och de berikar varandras tillvaro på olika vis, tills den ene får annat för sig. Say no more.

Till en av oss som tillämpar "Jaså-säger-du det-frasen" (du vet vem du är) säger jag bara: Se den inte! Det blir Briggen Blue Bird av Hull-tårar och så kommer du sitta och vilja analysera hur det gick sen och kräfva en Darling 2. 


Javisst, är det ett gammalt blogginlägg. Du tyckte väl att du kände igen det?! Det är från den 6 januari 2008 och jag lade upp det för att jag inte orkade skriva ett dagfärskt.