Vi brukar kalla det för "Jaså-säger-du-det-lägen" när vi hör talas om situationer där människor som lovat att dyka upp inte gör det. Någon har handlat hem grejsimojs och fixat till och så backar folk ur i sista minuten för att..ja, what ever. Elakt är det i alla fall.
Frasen är början på en refräng ur en låt som heter "Den stora dagen". Vikingarna spelade in den och hade den med bland sina Kramgoa Låtar 1982. Dansbandslåtar har aldrig varit någon favorit hos mig, men det här blev som en sorglig film framför mina ögon när jag hörde den första gången. En gammal tant som har donat hela dagen och väntar hem sina barn till sin födelsedag, och unge efter unge lämnar återbud.
Frasen är början på en refräng ur en låt som heter "Den stora dagen". Vikingarna spelade in den och hade den med bland sina Kramgoa Låtar 1982. Dansbandslåtar har aldrig varit någon favorit hos mig, men det här blev som en sorglig film framför mina ögon när jag hörde den första gången. En gammal tant som har donat hela dagen och väntar hem sina barn till sin födelsedag, och unge efter unge lämnar återbud.
Om det inte orkas med att läsas så kan jag upplysa om att själva refrängen lyder följande: Jaså, säger du det, du kan inte komma ifrån. Du tog fel på vilken dag det var. Nej, det gör ingenting om det är nåt bara ring. För jag finns ju här var dag.
Jo, tjena vad någon kanske finns kvar var dag! När man har lust att dyka upp på riktigt, så kanske personen är borta/har strukit bort en ur sitt liv. Eller så vill karma-lagen att man får smaka på sin egen medicin med nedbrunna ljus och ljummet kaffe för att någon denna gång tyckte att man själv var sekundär.
Att jag kom att tänka på det allt det här beror på att jag nyligen har sett den fantastiska, svenska filmen Darling. Det är en "Jaså-säger-du-det-känsla från första till sista scenen, utan en enda gammal dam inblandad. Däremot finns Eva, (Michelle Meadows) en överklasstjej och Bernard, (Michael Segerström) en nyskild optimist till allting. De träffas och de berikar varandras tillvaro på olika vis, tills den ene får annat för sig. Say no more.
Jo, tjena vad någon kanske finns kvar var dag! När man har lust att dyka upp på riktigt, så kanske personen är borta/har strukit bort en ur sitt liv. Eller så vill karma-lagen att man får smaka på sin egen medicin med nedbrunna ljus och ljummet kaffe för att någon denna gång tyckte att man själv var sekundär.
Att jag kom att tänka på det allt det här beror på att jag nyligen har sett den fantastiska, svenska filmen Darling. Det är en "Jaså-säger-du-det-känsla från första till sista scenen, utan en enda gammal dam inblandad. Däremot finns Eva, (Michelle Meadows) en överklasstjej och Bernard, (Michael Segerström) en nyskild optimist till allting. De träffas och de berikar varandras tillvaro på olika vis, tills den ene får annat för sig. Say no more.
Till en av oss som tillämpar "Jaså-säger-du det-frasen" (du vet vem du är) säger jag bara: Se den inte! Det blir Briggen Blue Bird av Hull-tårar och så kommer du sitta och vilja analysera hur det gick sen och kräfva en Darling 2.
Javisst, är det ett gammalt blogginlägg. Du tyckte väl att du kände igen det?! Det är från den 6 januari 2008 och jag lade upp det för att jag inte orkade skriva ett dagfärskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar