Så kan det gå

"Da da da daaaaaa..." Musiken följer den vinnandes steg upp mot podiet, där hon eller han snart skall ta emot priset som bästa regissör/manusförfattare/producent/
skådespelare.

Man ser till att kameran inte släpper personens ansikte mer än när de zoomar in de anhörigas, som av rörelse stryker sina tårar från kinden. Då blir jag rörd och jag blir fullkomligt knäckt när det ska till att tackas.

Jag vill också tacka! Det är inte själva priset jag skulle få som skulle röra mig, utan TACKTALET. Åh, vad jag skulle tacka, höja armarna i luften med mitt erkännande, le stort och vägra sluta att prata. Detta apropå Guldbaggegalan i kväll och att rätt nominerade vann.

Vidare är reklamen borta på min sida. Jag fick ett mail där det stod följande: (och nu skämtar jag inte)

Hej !

När vi nyligen gick igenom våra uppgifter upptäckte vi att ditt
AdSense-konto har utgjort en betydande risk för AdWords-annonsörer.
Om vi låter ditt konto finnas kvar i vårt publicistnätverk kan våra
annonsörer skadas ekonomiskt i framtiden.
Vi har därför beslutat att inaktivera ditt konto.

Vi hoppas att du förstår att vi anser att denna åtgärd var nödvändig för
att skydda både våra annonsörer och andra AdSense-publicister.
Vi inser att detta kan medföra eventuella besvär, och vi tackar dig
på förhand för din förståelse och ditt samarbete.

Om du har frågor om ditt konto eller åtgärder som vidtagits
ska du inte svara på detta meddelande. Du hittar istället mer
information på
https://www.google.com/adsense/support/bin/answer.py?answer=57153.

Med vänliga hälsningar

Google AdSense-teamet

-----------------------------

Vad ska man säga? Jo, att jag inte tror ett skit på att det var
"Med vänliga hälsningar"

Ego

Det här är jag, målad av konstnären "Klošaras" ( Anatolijus Michailovas) från Kaunas, Litauen. Fast jag har inte blåa ögon utan gröna, och när jag påpekade det efter en snabb sittning så menade han att det var symboliskt. Han upplevde att jag trodde för gott om människor, min blick var blåögd helt enkelt, och så har det nog definitivt varit.

Men vem vill inte tro på den goda viljan?




Det här är också jag, eller rättare sagt delar av mig i min outfit för dagen. (jag, mig, min i samma mening, man förstår att en del personer avskyr bloggar.)








Mossgrön collegetröja - Design D&M 1999

Svarta träningsbyxor - Competition

Grå halsduk - Okänt inköp

Svart jacka - Nike

Bruna kängor - Caterpillar (för övrigt också inköpta år 1999)

Fem låtar på repeat under promenaden:

This is the Life - Amy Mc Donald

Turistens Klagan - Cornelis Vreeswijk

ZZ Top - La Grange

Smells Like Teen Spirit - Nirvana

Klappvalsen - Groupa

Things

Saker man knappt ser hemma hos folk längre:

- Telefonkatalog

- Dukar (med undantag för köksbordet och speciella helger)

- Kaffekoppar på fat

- Förstoringsglas

- Kassettbandspelare

- Bitsocker-skål

- Skohorn

- Skrivmaskin

- Jordglob

- Elementluftfuktare

- Fruktknivar

- Nyckelskåp

- Tavla med älgar i skogsbryn (räv i snödriva)

- Kylskåp utan magneter, teckningar och fotografier

Fyller på senare under dagen.

Just a sinner, not a saint

Då en av mina favoritkomiker, Sissela Kyhle, har haft premiär med sin nya tv-serie "Sissela och dödssynderna" kom jag att tänka på ett gammal blogginlägg jag skrivit och letade reda på det. Tänk att jag gör så ibland, fuskar med att lägga ut gammal skåpmat istället för att skriva nytt.

Tisdagen den 29 April 2003

- Är det nån som är glad, så är det väl jag. Jag är ju för faan gladast av alla!
Så försöker mannen i Lotto-reklamen övertyga den andre karln som bara är en stackars budbärare. De sju dödssynderna ses lite överallt nu. Hur man törs utmana de högre makterna genom att använda det mest seriösa och viktigaste ur Böckernas Bok, förstår jag inte.

I tidigare nämnda reklam förekommer ju både avund, begär och i viss mån även girighet. men den är förstås inte lika uttalade som GB-reklamen brukar ha om sina om nya Magnumglassar.

Man kan fundera över hur många gånger/dag varje människa utför minst någon av de sju dödssynderna. Kommunalarna är ju ett klassiskt exempel, men de bryter ju mot alla på en gång:

- Avund
Över att inte vara Statsanställd. Samma jobb, men olika lön.

- Begär
Betalda arbetskläder. Främst till dem som byter på barn eller gamla

- Frosseri
Något annat än blodpudding

- Fåfänga
Att vara kommunalare, är att vara ansiktet utåt

- Girighet
VILL HA en anständig lön

- Hämd
STREJK

- Lättja
Struntar i konsekvenserna som blir i samhället när Hämd träder in.


För tillfället utövar jag själv endast (?) fem synder.

----------------------

Det var i samband med Kommunals strejk 2003 som inlägget skrevs. Någon som minns matpaketen som barnen fick ta med sig till skolan eller den uteblivna sophämtningen?
Inte det, nej...

Homage till Janis Joplin

som hade sin födelsedag tills för ca fyrtiofem minuter sen. Jag hade skrivit ett inlägg som bara försvann trots att "spara nu". Nåväl, skruva upp volymen.

Ärente de ena, så äre de tredje, ´sa flickan och blödde näsblod

Ikväll innan jag skulle till att släktforska, så gick jag in på sr.se och valde Sommar i P1 med Jerry Williams. Jag älskar pod-radion där man kan välja och vraka bland teater, humor, en massa snack eller fakta. Ja, helt enkelt det som passar en för tillfället.

Vid detta tillfälle då jag skulle kolla efter en anfader från 1600-talet från Dalarna, så tyckte jag att Jerka (man får kalla honom så, det sa han också i programmet) skulle passa. Av upphovsrättsliga skäl är alltid musiken förkortad i pod-versionerna av Sommar, men det gjorde absolut ingenting då Jerry Williams var en skön berättare med en massa stories.

När låten Johnny B Good med Chuck Berry gjorde entré och även avslutades efter några sekunder, tappade jag fokus och var tvungen att Youtuba olika versioner med artist och låt och hittade den här.





Så jag lade in den här och fortsatte sedan med Samuel Person i Ore

Guns N' Roses - Sweet Child O' Mine (Full Version)

Efter en lång och lugn men ändå ganska händelserik helg vill jag runda av den med en av mina favoritlåtar innan sängdags. I stället för att öppna Spotify igen och trycka igång "Sweet Child Of Mine" med Guns N' Roses, så letar jag reda på dem på Youtube, men råkar på en skum liveversion.

Axl har en ful kjol på sig och uppknäppt skjorta, han skriker igång låten med några konstiga rader och så ramlar Slash in med ett tempo som inte stämmer och man tänker att här står det inte riktigt rätt till. Fascinerad av hela scenariot kan jag inte bara byta länk och lyssna på den officiella videon, utan jag spolar tillbaka om och om igen till 3:21, (strax efter Slash's konstigt nog perfekta solo) där den annars så fantastiske sångaren misshandlar låten. Jag förstår inte vad som händer liksom.

Senare dansar också Mr Rose omkring i sitt kjoltyg och skriker wohoo oo, wohoo oo och det ser ut som om Killinggänget har hoppat in och gjort parodi på sig själva, men det är mer Jonas Inde än Robert Gustafsson som är Axl, men så fyra noll fyra in i låten solar Snygg-Slash igen.

En hel minut håller han på och lirar, bänder, leker och det är tur att ingen ser mig med min halvöppna mun med tungan som tynger ner underläppen. Drägglandes.

Sen precis efter solot (och min pose) hoppar Axl Rose fram som ingenting och sjunger "where do we go, where do we go now, where do we go" helt normalt. Vad var det där för gig, undrar jag, men ser inga uppgifter och går till den vanliga videon och rundar av söndagen som det var meningen från början.

Plagg

När jag var liten så satt alla tanter/kärringar med mössan på inne, det var hemmavirkat/stickat eller konfektioner. Jag minns att jag frågade min mamma vid ett tillfälle varför tanterna inte tog av sig och hon svarade att de kanske var missnöjda med sina frisyrer.

Starka minnen sköljer över mig när jag idag ser liknande, nästan samma mössor, på ungdomar i alla åldrar.Tanter efter tanter med jackor och kappor av, men fula mössor på tränger sig fram igen. De uppenbarar sig från fiken eller köksbordet med mamma med sin kaffekopp. Deras ytterkläder är av, men dock inte den fula huvudbonaden.

Jag mår illa om det är den stormaskvirkade varianten som ungdomarna har på sig, den som liksom hänger bakpå huvudet, och lukten av massor av cigaretter, kaffe och akryljumprar där tantarmsvetten har trängt igenom kommer tillbaka och jag har definitivt inte bett om det.

Slantar

För att få cash måste man ha fler sidvisningar och det får man genom att skriva bra. (?) Nej, jag skall inte prata illa om bloggare som får tusentals kronor i månaden genom att skriva fniss, gucci, fulaste människan jag sett och andra saker, de har ju gjort sig ett varumärke och vad är det att vara avundsjuk på. Get your self an own, Suz, instead för att som sagt gnälla! Ett varumärke alltså.

Men det har jag ju redan sedan många år och det är att jag skriver till mig själv, som om jag läste min blogg. Andra gånger är den direkt riktad till de läsare som jag vet tittar in ibland och då har jag oftast lagt in något från Youtube. Som sjukskriven marknadsförare vet jag att det inte är ett dugg bra varumärke och att jag borde engagera mig mera för att få bloggen att betala sig. Först och främst genom att lägga in reklam, men det har aldrig varit intressant tills nu när jag sålde mig till mammon.

Apropå det så har jag fått kontakt med en grym släktforskare. En expert! Nu råkar vi vara släkt långt tillbaka i grenarna och vår gemensamme anfader var lite...speciell. Hans dotter blev för övrigt beskylld för "20 åhrs bohlande med sielfwa sathan."

Tänk att man kunde skylla kvinnor för såna här saker om man var svartsjuk/ville bli av med dem! Som tur var klarade sig Kerstin från att bli dömd för häxeri, det fanns inga bevis för anklagelserna.

.Hem till byn-Willy

Nu tipsar jag om dokumentärfilmen "Hemligheten" om skådespelaren Carl-Ivar Nilsson, den finns att se på SVT Play. Jag tänker inte avslöja vad det var för hemlighet, utan bara påpeka att jag blev rörd på många sätt.

Carl-Ivar Nilsson spelade i många år på Göteborgs Stadsteater tillsammans med bland annat Kent Andersson, Bengt Bratt, Lars Green, Ingvar Hirdvall och Lennart Hjulström. De var med och revolutionerade svensk teater på 60-70 talet, att skapa nytt här och nu var just vad de gjorde. Carl-Ivar följde senare med Lennart Hjulström till Folkteatern i Göteborg. Målsättningen där var att spela för medlemmarna i ägarorganisationerna, och Folkteatern var till stora delar ägd av folkrörelserna.

- Kulturen skulle inte längre bara vara för borgarklassen, berättar sonen Pontus Hjortén i hans film om fadern. Tiden var lycklig, fortsätter han. Pappa brann för teatern och för att förändra samhället och pjäser som de skapade kom att spelas på teatrar över hela Europa.

Lite längre fram säger Pontus att när sjuttiotalet tog slut var det inte inne med politik längre. Jag kan verkligen inte göra annat än att hålla med honom. Det har verkligen varit ute och nästan direkt skamligt att prata politik sedan dess. Fast det har i och för sig jag skitit i under åren, solidaritet och jämställdhet är alltid aktuella ämnen för mig att diskutera.

När fan blir gammal

Mehh, har Tant Suzzie blivit kommersieeeeell? Egentligen skulle jag bara testa och se vad det kom upp för slags reklam som var anpassad för just min blogg. Nu vet jag, hoppas jag tjänar några korvören.

Hjälp Kent Niemi att tjäna lite flis också med att låna hans bok Indianhopparsteg på en bibbla nära dig!

Status lördagen den 9 januari

- Konstaterar att det är varmare idag än igår


- Slår på datorn


- River fram och klär på mig dagens outfit: En svart t-shirt med massor av sponsortryck framtagen till den litauiska konstnären Klosaras vernissage i Västerås 2002, svarta långkalsonger, svarta tubsockor och en grå munkjacka.


- Tror att det är söndag för att det känns som en sådan


- Gör en balja kaffe (varför säger man så ibland?) och frukost till det. Inte tvärtom.


- Sätter mig vid datorn, struntar i att läsa nyheterna och spelar istället ett parti Canasta


- Som blir till flera och plötsligt har en stor del av dagen gått


- Planerar inköp av ny kamera.


- "Hänger" på Facebook


- Lagar lunch/middag - Tagliatelle med gräddig baconsås - äter och skrattar med Erika


- Råkar se mig själv i spegeln när jag går i genom hallen och konstaterar att den slarviga håruppsättningen och "lediga" klädseln är allt annat än snygg. Upplever mig som rent av sjaskig, men gör ingenting åt det


- Hänger på Facebook, ingen poker idag då jag cashade in min vinst + spelpott i förrgår


- Ser på "Stjärnorna på Slottet" som är mycket bra och undrar var Meg Westergren har köpt sin klänning som hon bär till middagen


- Hänger på Facebook tills "Kommisarie Lewis" börjar på SVT1 och planerar inköp av ny kamera

Hanna-dagen

Idag har jag tyckt synd om mig själv. Jag har skitit i sisun och vältrat mig i självömkan, men naturligtvis har det inte blivit bättre. Fast det känns ändå rätt skönt att få säga som Sverker: Ska det va´så här? Va, va va?

I morgon är det Trettondagen och enligt spansk tradition heter dagen El dia de los Reyes magos, de tre vise männens dag. Den 5 januari ställer barnen ut sina gamla skor på fönsterblecket och när de vaknar morgonen därpå ligger där julklappar i stället. (Ja, jag har googlat)

Bild från min födelsedag som gladde mig då och glädjer mig nu.