Omkring den 1 juli

30 juni 2008

Jag har lyssnat på några av pratarna i Sommar i P1 (för det går alldeles utmärkt att göra det precis när man vill via webbradion på deras hemsida) och tänker så fortsätta för att sedan i höst rangordna dem och lägga ut listan här i bloggen. Ska ha två kategorier, hur intressant själva pratet var samt sommarvärdarnas musikval.

En tidig reflektion är i alla fall att någon varje år måste välja "Ute Blåser Sommarvind". För mig står visan för ensamhet och rädsla över att man aldrig mer får komma hem. Det var en sommar som jag var hos släktingar i Hälsingland och vi besökte några bekanta till dem ute på landet. Flickorna som bodde där ville leka och stängde in mig i en sorts kammare som hade en gammal bonad på väggen som just löd: Ute blåser sommarvind .

Det luktade Vallby Friluftsmuseum där inne, varmt gammalt virke. Ensam och rädd rabblade jag texten till visan och inte såg jag min mor vandrandes på den grönan äng genom fönstret från kammaren, bara de där jäntorna som skrattade åt mig.

På min låtlista (om jag fick vara sommarvärd) skulle i alla fall Pugh finnas med. Liksom Merit Hemmingson och The Police, samt Monica Zetterlund, Bach, Sylvia Wrethammar, Cornelis Wreeswijk, Bob Marley och Skäggmanslaget.

Och så skulle tala om vad som egentligen hände den där gången.

30 juni 2009 

Jag började dagen med att hitta och lyssna på "Sommar med Cornelis 1983" när jag egentligen bara skulle kolla vilken som var värd för dagen. Sommar i P1 firar 50 år i år och med det låter Sveriges Radio oss lyssnare välja och vraka bland en massa godbitar som sänts genom åren. För mig blev det inte så svårt då jag älskar att lyssna på trubadurer i allmänhet och Mr Cees (Kejs) i synnerhet. Han visste vad han talade, diktade och sjöng och hade liksom full koll på hur det var att gå i trasiga skor, och inte bara i sina egna.

I vintras då jag visserligen låg utan skor i min säng, men likväl trasig, sjuk, ledsen och synnerligen pissed of på det mesta, så läste jag boken Ett BLUESLIV - berättelsen om Cornelis Vreeswijk av Klas Gustafson.

Pocketupplagan fick följa med ned i badkaret där den blöttes upp en smula (ni kommer få tillbaka den som inbunden, Hanna och Jocke)och framför spisen där virginoljan fläckade ner vissa sidor, då jag fick hålla upp boken mot den fula och stora lampan med lysrör för att kunna läsa medan jag lagade mat. När jag sedan kröp ner i sängen igen och kollade på dokumentärfilmerna om Cornelis så upplevde jag det facinerande då han fanns där på skärmen och sa de saker som boken just berättade. Samtidigt.

För ett par år sedan hade jag dessutom glädjen att se och höra hans gamle kompis Ewert Ljusberg uppträda i Västerås. Ljusberg bjöd på flera timmar med visor, anekdoter, imitationer (av bl a Vreeswijk, Fred Åkerström och Evert Taube)och hoppfulla lyckönskningar om att vi medborgare ska reagera mera och tillsammans med sådana människor kan jag inte annat än känna mig trygg och road.

Idag fortsatte det i roandets och på något sätt trygghetens tecken. Jag fick besked om olika åkommor, där någon var positiv medan en annan var rätt trist fast ändå inte överraskande. Mina smärtor kommer att vara kroniska, dock inte dödliga och det betyder att jag har all tid i världen att göra vad som helst. Så jag kör på.

Och ni som kommer att lyssna på "Sommar med Cornelis 1983" genom att klicka er fram via "Sommar i P1", och som till och med känner mig, kommer såklart att förstå varför jag blev på så gott humör då jag fick avsluta dagen med "Sommar med Cornelis 1983 - del 2

 30 juni 2010

Ett uppriktigt, roligt, skört och spännande sommarpratande av Per Holknekt - Lyssna direkt om du trycker här