Power Meet under några år

 Lördagen den 6 juli 2002

Jag och min syster har (som vi brukar) jobbat vid Johannisbergs flygfält och sålt diverse skit till de så kallade raggarna. Det är nämligen de raggare som aldrig kommer till crusingen beroende på flera orsaker. Men alla orsaker har med alko att göra.

Jag försöker verkligen förstå mig på dem. Jag anstränger mig att tänka mig dem som "vanliga människor" som står i en Bankomatkö en vanlig tisdag eller handlar Aftonbladet på Q8, men det är svårt för det mesta.
 

Speciellt när någon kommer fram och vill visa ett nyinköpt klistermärke där man kan läsa: "Varför köpa en neger när det finns svartskallar? Jag fattade varken handlingen eller meningen. Med något.

Och hur seriös uppfattas man när man står och drängpissar mitt ibland en massa folk? Jo, tokrolig för de invigda och sina polare. Nej, jag vet inte om jag orkar tjäna några fler pengar på dem ett år till...

Torsdagen den 3 Juli 2003 

Raggarna har äntrat staden nu. I närheten av mina föräldrars stuga har raggarna sin camping och på väg ut till samma stuga så såg jag hur de hade börjat köa för att komma in. Man hade husvagnar i käckt schackrutigt, släpvagnar med tältställningar och alla andra möjliga camping-varianter i varierande färger och mönster.

Men det verkar inte vara mycket klistermärken att prata om i år. Verkar vara ute med detta. Inget "Flina du Svensson, vi har din dotter i baksätet" eller "Michael Jacksson ÄR en neger". Det kanske är inne med något helt annat, men det får vi se på söndag, om inte annat så kommer det finnas spår av mycket annat längs Sjöhagsvägen.

__________________________

070707

Jag tror inte jag har åkt raggarbil sedan jag var ung, men igår fick jag i alla fall det stora nöjet att vara passagerare i en ljusblå Dodge-61 som min kompis Sussi helt plötsligt och lustigt fick förfrågan om att köra. 

Denna kvinna har typ alla körkort man kan ha, så jag satt tryggt där bak i bilen och kunde koppla av som vilken raggare som helst. Jag moonade såklart inte, satt bara och vinkade till folk som satt bänkade efter vägen. 

Målet var "Campingen", där bilens ägare hade sitt sällskap, husvagn och det obligatoriska förtältet. Där hamnade vi också så småningom och det blev lite party-party och mycket senare en lång vandring tillbaka till stan.

_______________________

Torsdagen den 3 juli 2008

Vi satt och pratade om vi ändå kanske skulle flytta till en varsin husvagn eller helst en båt om det blir marknadshyror här nere i city. Jag var hembjuden grill hemma till min goda vän innan vi skulle ner och titta på pro-cruisingen nere vid Lögarängen. 

Vi satt där och avnjöt den goda maten och hade som vanligt en massa ämnen att avhandla. Att vi valde torsdagkvällen beror på att jag ska resa bort på lördag och inte kommer att kunna sitta längs något stråk under fredagsnatta, ej heller i någon raggarbil. (som om det sista skulle vara något traditionellt)

Men förhoppningsvis kommer det bli en tradition att just vi två minglar någon kväll under Power Meet-dagarna i fortsättningen, vi började ju så fint förra året. 

Lördagen den 3 juli 2009

....fortsättning följer den 9 juli 2010

6 juli 2012

Jag följde inte upp den 9 juli 2010, men minns att Sussi fick ett samtal om att hennes djur hade skrämts av åskan och smitit ut från huset, så hon fick åka hem, men de hittades som tur var.

Däremot kommer jag istället att göra från och med idag, dokumentera Big Power Meet tills det är över på söndag. En mer intressant företeelse finns inte enligt mig. Folk reser långväga för att delta i detta möte, där man verkligen får vara sig själv en stund. Industrimentaliteten i vår vänliga stad är numera som bortblåst, ty man sitter, står och ligger efter vägarna runt cityringen och Lögarängsvägen med medhavda mat - och drycksäckar och trivs.

Det skulle aldrig gått för sig förr, att hålla på att bete sig på samma sätt som folket bak i bilarna. Nej, vara glad och...och flamsig gick inte för sig. Möjligtvis att man tillät sig att bli lätt uppsluppen på en kräftskiva efter några supar.

Jag gillar Power Meet numera, eftersom att det har öppnat upp det lättsamma som vi så väl behöver. Att generationer sitter sida vid sida och ler i samförstånd när det kommer en monsterbil där folk sitter och badar på flaket och efter det fyra bilar i rad med unga herrar som visar röven är sådant som sker.

Är det kul det? Ja, det som är kul är att subkulturen som varit så hatad, plötsligt blivit rumsren då alla kan vara med i den. Allt blir ett enda stort Hihi, vill du ha en till kycklingvinge? och så låtsas man inte om den där killen med alla finnarna på skinkan som paltade ut bärs så att det stänkte på en.

Visst finns det en baksida, precis som det gör vad det gäller Vasaloppet, O-ringen, de otaliga musikfestivalerna och alla andra stora evenemang där det samlas mycket folk, men det roliga och lättsamma överväger. 

Snygga bilar, skön musik, härliga (!?) och glada människor är det vad jag ska vara omkring nu i några dagar. Garva, äta, dricka, iaktta, fota för sedan dokumentera det här, mest för min egen skull, men även som en slags hyllning till "Det Stora Spektaklet".