tisdag 29 juni 2010

"Snart får du vila för eviga tider"

Och vem har sagt att just du kom till världen för att få lycka och solsken på färden?

Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn, höra böljornas brus och kunna sjunga? Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn och som fågeln på vågorna gunga.

Nej, det är det ju ingen som har sagt. Att det är just jag som ska slippa elände, att det skall vara självklart för mig att kunna höra och se, eller kunna äta mig mätt varje dag. 

Mäster Taube kunde verkligen dikta om livets gåtor i sina egentliga sammanhang, men också göra dem till metaforer

I ytterligare en rad i den fantastiska kompositionen "Så Länge Skutan Kan Gå" sammanfattar han varandet och jag gör det till ett mantra att tänka på, även om det inte är på Cuba jag tillbringar min tid och "bara" har Västerås ibland nordostliga blåsväder runt skallen.


"Det är en rasande tur att du lever, min vän
och kan valsa omkring uti Havanna!
Om pengarna tagit slut, gå till sjöss om igen
med Karibiens passadvind kring pannan!"




2 kommentarer:

  1. Jag blev så glad när jag läste ditt inlägg. Det är en stor favorit som jag minns sedan jag var liten. Melodin, texten - ja allt.

    SvaraRadera
  2. Tack själv Emma för att du också berördes/berörs av sången. Och förstår. : )

    SvaraRadera