Ett I-landsproblem som jag har är att jag blivit/är tjock och fet. Nu har ju inte vikten ökat på grund av en massa moffande och icke-motionerande utan i samband med minst en fysisk sjukdom, men det är drygt ändå. Medicineringen och mina stabiliserade värden lovade viktminskning, fast jag ser fortfarande ut som en flodko och känner mig trött och slut när jag stånkar mig fram i tillvaron.
Sen blir man ju deprimerad av att både uttala, skriva och läsa ordet tjock, det finns inget uppmuntrande med det alls. Jag vill se ut och känna mig "som vanligt", det vill säga som en pigg och glad kvinna i mina bästa år och inte som den där hunden med hängande kinder som jagar Tom & Jerry i de tecknade filmerna.
Nåja, efter regn kommer solsken som Roland i Torsk på Tallin brukar säga och det har han ju rätt i så det är bara att hålla med. Livet kan vara underbart fast det regnar och man är tjock även om det är roligare när det är tvärtom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar