En dikt till alla människor som kanske blir kära efter att vuvuzelorna har importerats till Sverige och blivit ett med läktare och publik.
Till vuvuzelornas toner vi funno varandra,
långt bort ifrån missljud och larm.
Och vad vi än visste, ni ej kan oss klandra
om tutorna med all dess charm.
Nu ljuden på läktarna har tagits över,
de brölande männen är tysta.
Vuvuzelor är nu grejen framöver,
något annat nu ej skall få knysta.
Vi tackar och blåser en lovsång till ära
för trumpeterna från den afrikanska republiken.
Som gav oss en nyhet och gjorde oss kära,
till annat än de vanliga skriken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar