Jag kom att tänka på en historia som en mycket sympatisk herre från Kanada berättade för oss svenska praktikanter under en föreläsning i Litauen för cirka tio år sedan. Mannen levde under devisen K I S S, Keep It Simple Stupid, som han menade hjälpte honom att glädjas i livet. Såna personer älskar jag, ja alltså människor som hittar enkla saker i livet och gläds åt dem. Nåväl, här är historien:
"Det var en mor och far som hade ett par tvillingsöner. Den ene pojken var som oftast missnöjd och den andra lyckades alltid på något sätt se det bästa i tillvaron. Föräldrarna var olyckliga över att de inte lyckades glädja den missnöjde sonen på något vis. När julen närmade sig bestämde de sig för att ge alla julklapparna till honom och kanske på det sättet få honom att bli gladare, den andre sonen skulle däremot inte få någonting.
På julaftonen, när den olyckliga pojken öppnat alla sina presenter, så var han inte inte gladare än tidigare utan frågade i stället efter fler. Den andra sonen, den gladare, undrade var hans julklapp var.
- Titta ut genom fönstret! uppmanade föräldrarna.
Killen tittade ut och såg bara en stor hög med hästskit.
- Är det min julklapp? undrade han varpå han sprang ut och började hoppa i högen och kasta skit omkring sig.
Föräldrarna rusade efter och undrade vad i all världen han höll på med.
- Om det finns en hög med hästskit, så antar jag att det också måste finnas en ponny här någonstans..."
Jag älskar människor som letar efter ponnyer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar