Det man inte har i huvet får man ha i bena, ´sa flickan och gick till affären för att komplettera med flera formar till hantverket som även idag skulle handla om att göra äppelmos.
Det är tur att det är längesen som jag funkade "utan smink i en dag försmäktar jag på denna promenad", så jag satte bara på mig solbrillorna och tog med mig Don Corleone tillsammans med skön musik i lurarna.
Och vad dyker upp på ett trasigt betongblock om inte en uppmaning att; Funk it!
Yeah, tänkte jag då.
Efter ca två kilometer är jag tillbaka på arbetsplatsen och den fantastiska scenen för filosofiska utsvävningar (köket) och sätter igång igen.
Kilo efter kilo med äpplen blir kokade och jag står och tänker på år 2009 som hittills har gått som en dans. Ja, på det viset att det har varit olika steg, lite ryckigt, ibland slow, i otakt och i flera turer. Det enda som har saknats är dans på riktigt och inte bara en massa symbolik, men jag har ju varit sjuk, så det är inte så konstigt. Det får bli bättre tider framöver.
Sen sätter jag på radion och råkar höra gruppen Style med deras nya, hemska låt som till på köpet heter Vill ha dig, igen. Kejsarens nya kläder-varning över den gruppen och deras musik. Usch!
I stället öppnar jag Spotify, spelar Pugh Rogefeldt och låtarna från Ja, dä ä dä på hög volym medan jag fyller ytterligare tolv formar med äppelmos, och tänker på att det kommer bli ett jädrans drag ute på Elba på lördag när Pugh ska fira sitt 40-års jubileum som artist och då jag själv är på resa.
Den tomma äppelkorgen efter två hederliga dagsverken. Den fulla kan ses i förra inlägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar