Det fanns en tid då Karin och jag knappt gjorde annat än att spelade, sjöng och komponerade musik. I några år fastnade vi framför hennes piano även om the sun was shining och kompisarna ville ha med oss ut. Vi hade ordnat med mickar, två bandare, kollegieblock, en massa cigaretter och var synnerligen seriösa.
Vi donade med stämmor och hade mycket tålamod då det var ganska skralt med mixermöjligheter, men fick till en del bra grejer. En låt fick heta "Tonårstabbar" och sade allt, tyckte vi. Då.
Musiken var i stort sätt vårt liv när vi inte träffade polarna. Ibland blev de inbjudna på underhållning och Karin lade ut ett jazzintro på pianot som var vår signaturmelodi. Jag var programledaren som viskpratade fram vad kvällen hade att bjuda på, sen körde vi på.
Vidare var Karin otroligt bra på att waila, men även vårt lands första kvinnliga rappare. Som en retsticka en sommar då jag var tvungen att arbeta, spelade hon in ett band till mig. Med en instrumental slinga i bakgrunden och ett rappande som började med: "Du, du jobbar..du jobbar!" och vidare vad hon själv gjorde i stället för just jobba. Sen stoppade hon in bandet i min brevlåda, tillsammans med ett kort litet brev med hänvisningar till vissa minutrar där jag skulle lyssna extra noga.
Idag fyller Karin år och jag ville på detta sätt få henne att bli sugen på att vilja skapa och att jamma igen (denna gång med bättre grejer naturligtvis).
Till dess gratulerar jag dig darling och hoppas också att du får en underbar jul med alla ungjärpar och mannen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar