Punk

Apropå punkare (eftersom att Leif Andrée som var kvällens värd i Stjärnorna på Slottet varit trummis i bandet Pizzoar ) så har Karin och jag också varit det. Punkrockare alltså och faktiskt de första i stan (Västerås) innan killarna i T.S.T började lira. 

Nåja, vi hann inte komponera något eget. Vi åkte bara till Stockholm och blev inspirerade av låtarna från Never Mind the Bollocks och Rocket to Russia som dundrade inne i skivaffären Wolfie´s på Gamla Brogatan, och av folket som hängde där med färgat hår och med säkerhetsnålar överallt. Vi kom hem och var övertygande punkrockare och jag fejkade att en säkerhetsnål visst gick in genom min kind, men fick sedan snabbt visa min hulda moder att jag bara skojade. Om tågresan till Stockholm visste hon inget, ej heller Karins mamma.

Inför den stundande skoldansen några dagar senare hade Karin och jag lovat våra kompisar att "de skulle minsann få se på grejer". Vi fixade till oss hemma hos Karin, men hon fegade ur i sista stund genom att bara färga en fläta i håret grön. Själv hällde jag nästan i en full flaska med grön karamellfärg i mitt långa, blonda hår och pressade sedan med ganska mycket möda och stort besvär in en säkerhetsnål i kinden. 

Ingen i vårt gäng blev imponerade när vi kom till skolan. De skakade bara på sina huvuden och gick in i matsalen där skoldansen hölls. Jag och Karin gick efter och upp på dansgolvet som om allt var som vanligt till Varning på Stan med Magnus Uggla. Ett par, tre killkompisar kom fram till oss efter en stund. 

- Vafan sysslar ni mä?
 - Vadå, vi har blivit punkrockare, sa vi. 
- Vafan ä de? undrade polarna. 
- Ja, det kommer ni att få se och ni kommer också att älska Sex Pistols, Clash och The Ramones.Jag började sjunga på Good Save The Queen och Sheena is a Punk Rocker men blev snabbt avbruten.
- Har du sett hur du ser ut? undrade min boyfriend-to-be? Gå å kolla´rej i spegeln. Sen vände han på klacken.
Vi gick till tvättställena och jag såg hur det gröna i håret nu börjat att rinna ner i ansiktet och på halsen och började förtvivlat att tvätta av mig. Karin däremot hade klarat sig bra med den där flätan och hjälpte mig så gott hon kunde.
- Säkerhetsnålen då, ska du inte ta bort den? frågade hon.
-  Näej, är man punkare så är man.

När jag kom hem och hade ropat hej gick jag och ställde jag mig i öppningen till vardagsrummet. Därinne satt mor och far och kollade på teve.
- Har du haft roligt? undrade mamma
- Sådär. Men kolla här då! sa jag och pekade på säkerhetsnålen i kinden
- Har du sett ut så där på skoldansen? undrade mamma.
-  Jaa, vadå´ra? tyckte jag. 
- Inte är det snyggt, inte. 
- Har hon en säkerhetsnål i kinden? frågade pappa och vände sig till mamma.
- Ja, men hon och Karin håller bara på och klär ut sig. Det är inte på riktigt.
 - Joho, sa jag och stoppade in pekfingret i munnen, drog ut kinden och visade att nålen gick rakt i genom kinden och att det var riktigt ihopknäppt vid mungipan.
- Men vad är det där för dumheter, skrek mamma och reste på sig. Nu går vi in i badrummet och tar bort den där nålen. Vad är det meeed dig?

Naturligtvis tog jag bort nålen samma kväll, men naturligtvis fortsatte jag att också att smyg-sätta-i säkerhetsnålar tills jag fick en infektion och var tvungen att gå till skolsyster och få mera skäll. Vad det gällde musiken så smög varken Karin eller jag med med vår smak. Punken fick hänga med tillsammans med "vanlig" rock, disco, jazz, ABBA, Stevie Wonder, blues, Kate Bush, svensk folkmusik, Frank Zappa, Boney M och Smokey. Vi fortsatte även att åka till huvudstaden och till skivbutikerna i Gamla Stan och på Gamla Bro, att det även fanns många fler häftiga butiker på sistnämnda gata gjorde ju inte saken sämre.
Affärsgatan Gamla Brogatan