Att befinna sig in the quitting smoking phase är gräsligt, även om det bokstavligen inte handlar om såna rökverk utan "bara" vanlig tobak. Även denna gång sitter ett plåster på min arm som pytsar ut 21mg nikotin om 24 timmar och jag vet att det kan fungera.
Till exempel förrförra gången då jag blev rökfri i nästan tre och ett halvt år efter att ha haft plåster på under en knapp vecka. Jag gick sedan lyckligt ut som nyfrälst ickerökare och ville nästan missionera om det, sen tog jag mig ett återfall som nu varat i över tre år.
Under den rökfria tiden så kände jag aldrig något sug. Det var som om jag nyss hade släckt en cig. Mätt och nöjd med den känslan tillsammans med vänner och bekanta som lojt satt och rökte på uteserveringar, tillställningar och andra förnöjsamheter fanns också jag som inte alls stördes av stigande rökslingor eller långa utblåsningar. Tyckte bara att det såg tryggt och vanligt ut.
Det är dit jag vill komma igen. Att ständigt känna mig "nyfimpad" och för alltid vara mätt på nikotin, men fortfarande fladdrar bilden med att jag sitter med en kopp kaffe och cigpaket framför mig, och den är så rofylld och självklar i mitt liv att jag får tårar i ögonen bara att skriva om det.
Så det måste få bli plåster på en tid framöver och inte tänka på ickefrågan - varför ska det vara så farligt och dyrt att röka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar