Den av skatorna som blivit så tjock, sitter på trädgårdsbordet med något i näbben och bligar på mig när jag ska gå och kasta soporna. Jag hör ett kraxande från muren och där sitter den andra, och man vet väl inte säkert vad den säger till sin partner, men man begriper att det handlar om mig.
Skator är oerhört intressanta och sluga fåglar och just det här paret har jag följt sen jag flyttade hit. Antagligen känner de också igen mig, för jag brukar stanna och titta på dem och de i sin tur brukar följa mig med blicken och så kommunicerar de med varandra med det där kraxandet. Ganska ofta brukar de flaxa ner och stjäla av det vi dukar fram på trädgårdsbordet om vi inte är påpassliga. Sen hör man dem "skratta" efter en liten stund när de svalt bytet.
Vår gård är alltså de här två skatornas revir och råkar någon annan skata hitta hit så blir det ett djävla liv, för att inte tala om när det rumsterar katter på gården. Vid det senare tillfället kan det konstigt nog vara okej med andra skator.
Då har väl antagligen våra gårdsfåglar lockat hit dem för att de ska hjälpa till med att och mobba kattkräken, men utbölingsskatorna får bara sitta på hustaken och skrämmas. Absolut inte komma närmare än så.
Men jag undrar varför just den ena fågeln av skatparet har blivit så tjock. De äter väl samma sort fettinsprängda matrester från människor tycker man, men kanske har just den här dåliga gener. Vad vet jag.
Vid skrivande stund googlade jag och fann denna intressanta länk:
-----> Om skator
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar