Livs-medel

I Hälsingland säger man pärstamp om potatismos. Den här veckan har jag inte stått och gjort mos av pärer, däremot av en jädra massa äpplen. Tre papperskassar med Transparent Blanche har blivit närmare femton liter äppelmos 

Dessa äpplen hade annars åkt på komposten och det hade ju varit synd, så mor min körde hem frukten till mig och så var det bara att sätta igång. Det var likadant förra året, men innan dess har det gått lång tid emellan gångerna. Däremot händer det att jag saftar (gör saft av bär) eller bakar (googla på det) t ex äppelkakor eller pajer efter vad säsongen bjuder på. Jag skulle göra mig ypperlig som en kvinnlig Per Morberg i teve med mina små improvisationer. 

En av döttrarna filmade mig en gång i köket då jag talade med dialekt, den skulle kunna man kunna skicka in som "pilot" till mitt nya mat och bakprogram. 

Jag har liksom Per Moberg alltid en kökshandduk i handen eller slängd över axeln när jag är i husets hjärta, men till skillnad från honom så brukar jag inte använda den till att torka bort svett med. Handduken är min grytlapp, en duk att torka händerna med efter att har tvättat dem och en del av själva köket.

Andra saker som alltid finnes i mitt kök är följande:

- vitlök

- ketchup (Heinz)

- knäckebröd (till mackor eller krossad som panering)

- kaffe

- kryddor (orka inte speca)

- mjöl

- te

- olivolja

- köttfärs

- hel svartpeppar (man maler efter behov)

- jäst

- salt såklart

- kyckling

- fisk

- högrev

- potatis

- kotletter

- lök

- pasta

- ägg

- ris (basmati)

- havregryn

- krossade tomater

- frukt

- grönsaker (försöker se till att det aldrig tar slut på broccolin)

Det finns säkert en hel del saker till som jag skulle sakna om det inte fanns hemma, men blogginlägget ser ju redan ut som en inköpslista så jag tänker inte efter mera.

Obs! Detta är ett inlägg från en av mina andra gamla bloggar om nu någon skulle känna igen det. Ämnet i inlägget känns fortfarande aktuellt, därför kopierade lata jag i stället för att skriva ett nytt om hur det är att vara om sig och kring sig. Kan hända att  folk undrar hur många ställen jag egentligen skriver på eller så bryr de sig inte alls. Men det finns anledningar till det mesta och gåtan omkring Suzzies alla bloggar (varför skrev jag om mig själv i tredje person nu?) har ett svar som kan redovisas i ett annat inlägg.